Under det här märkliga året har jag skrivit en bok. Den handlar om ofrivillig ensamhet och vad den gör med en människa.
Min huvudperson blir isolerad på en svår plats, utan möjlighet till mänsklig kontakt. Förutom att hantera den svåra situationen blir hon också påmind om den ensamhet hon har upplevt i sitt liv, i uppväxt och i vuxenlivet.
Nu är manuset hos en lektör och jag väntar med spänning på vad hon kommer att säga om det. Och med spänning menar jag riktig, fysisk, hög spänning i hela mig. Ett ständigt påslag, en konstant höjd stressnivå. Jag vill berätta historian på allra bästa sätt.
Därför har jag också mycket tankar kring vad jag ska göra med manuset, sen när jag har skrivit om det och skrivit om det igen och gått igenom det och ändrat och utvecklat och skrivit om lite mer. Vilken som är vägen framåt för det när jag känner mig redo att släppa ut det i världen.
Och det är mycket spännande att tänka på. Vilka möjligheter det finns!
Men först ska jag vänta på min lektörs utlåtande. Spänd och rädd och förväntansfull.