Browsed by
Författare: Kerstin

Att skriva

Att skriva

Jag har tagit en skrivpaus i sommar. I juni skickade jag iväg ett manus till ett förlag, så det vill jag inte röra just nu. Mina nya projekt har ännu inte riktigt tagit sig, det är lösa idéer som inte riktigt har visat sina konturer. Och bloggen har fått ligga på is. Sommar och gäster och bebisfunderingar och andra funderingar har fått ta över istället. Men nu börjar min hjärna rulla igång igen. Lite tvekande är det. Jag har ju…

Read More Read More

Att ha oro

Att ha oro

Den här sommaren har det inte blivit mycket bloggande. Jag och min sambo har varit lediga tillsammans, och någonstans bestämde jag mig för att ta en paus från bloggandet och skrivandet. Det har på många sätt varit en fin sommar. Vi har paddlat och åkt på små utflykter och haft gäster och hälsat på andra. Min mage har blivit allt större. ”Oj, vad stor du har blivit” är den vanligaste kommentaren jag får just nu. Sen tycker jag ju inte…

Read More Read More

Liten lista

Liten lista

Jag hittade den här listan hos Underbara Clara och blev sugen på att göra den jag med. Har du något konstigt du alltid behöver göra? Jag har svårt att sitta vanligt på en stol, utan drar alltid upp benen under mig. Och så vickar jag alltid, alltid på tårna. Har du något smeknamn? Min mamma kallar mig snäckan och min sambo har en serie av smeknamn. Men inget jag kallas utanför familjen. Några måsten? Tid för vila och böcker samt kaffe någon…

Read More Read More

Om jag skulle skriva en deckare…

Om jag skulle skriva en deckare…

…skulle jag INTE: Låta mordoffren vara kvinnor som förnedras och torteras till döds i väl utbroderade scener och sen hittas lite lagom nakna, gärna med en alldeles för sexualiserad och detaljerad beskrivning av deras döda kroppar Låta mordoffren vara barn Ha en sadistisk, beräknande seriemördare som skurk Ha en polis som alltid lägger ifrån sig mobilen när det gäller Ha huvudpersoner som inte pratar med varandra vilket gör att utredningen tar extremt mycket längre tid än den behöver så att…

Read More Read More

Att avsluta

Att avsluta

Jag vet inte vad som egentligen är svårast med en bok eller film eller TV-serie. Om det är att skapa den där starten som drar in läsarna och tittarna eller om det är att få till ett slut så att läsarna och tittarna kan lämna verket tillfredsställda och belåtna. Men jag vet att det är få slut som har oroat mig i förväg lika mycket som slutet på TV-serien The Leftovers. Grundpremissen för serien är att två procent av världens befolkning…

Read More Read More

Ett nytt liv

Ett nytt liv

Jag har haft perioder i mitt liv där jag har känt att jag inte orkar med en endaste förändring till. ”Snälla snälla snälla, ge mig bara lite lugn och ro” har jag vrålat inom mig. Det har varit perioder av uppbrott, av konflikter, av avsked, av stress, där till slut en ändrad avgångstid på tunnelbanan eller en plötslig förkylning har känts som oöverstigliga berg. Även om det bara är pyttesmå gruskorn på toppen av andra gruskorn, stenar och klippor. Något…

Read More Read More

Att bli läst

Att bli läst

I många år visade jag aldrig upp något jag skrev. Jag hade lite mappar på min dator med ”Berättelser”, många lösa lappar, högvis med knappt ifyllda anteckningsböcker. Och så många uppslag och tankar som ville ut. Men mer än så blev det så gott som aldrig. En gång provade jag att låta min dåvarande sambo läsa en novell. För mig var det en ganska ångestladdad novell om en kvinna som är så förlamande rädd för sjukdomar att hon låter hela…

Read More Read More

Vårnätter

Vårnätter

Överallt vaknar världen till liv. Vi ses rådjur och älgar på fälten bredvid hägrar och harar. Lamm och kalvar, en skir grönska som blir allt tätare, allt mer närvarande. Blommor överallt, mattor med skinande vitsippor i kvällsskymningen. Dofter, överallt doftar världen. Ingen annan tid på året blir det så tydligt för mig att livet är begränsat och tillvaron har ett slut som under vårens kvällar och nätter. Mitt i det generösa levandet, explosionen av kraft, blir känslan av förgänglighet så stark….

Read More Read More

Fantasiplatser

Fantasiplatser

En insnöad fjällstation. Stormen friskar i. En vithet utanför fönstren som inte på något sätt avslöjar vad som är himmel eller mark, nära eller långt bort. Inget sätt att ta sig därifrån som inte är livsfarligt. En grupp människor, de flesta främlingar för varandra. Eller… Ibland är man på platser som är som gjorda för en skräckfilm eller en pusseldeckare. Till exempel Låktatjåkko-stugan ovanför Björkliden. Vi var där i helgen, trotsade hårda vindar och ymniga regn- och snöfall för att…

Read More Read More

När hjärnan står emot

När hjärnan står emot

Utmaningen med att jobba hemma, ensam, med mycket egna projekt är att det är dåligt med yttre påtryckningar. Bestämmer jag mig inte för att göra något så händer inget annat än att jag inte gör det. Och att jag får dåligt samvete och blir stressad. Å andra sidan, bestämmer jag mig för att göra saker så finns det mycket lite som stoppar mig. Jag kan fokusera precis så mycket jag vill, vilket är en lyx efter åratal av miljoner splittrande större och…

Read More Read More