Hur gick det sen?

Hur gick det sen?

Någon av dem finns med mig nästan varje dag, från alla de där historierna jag har fått läsa utkast, början, mittenpartier av. De där karaktärerna jag lärt känna för ett ögonblick. De där karaktärerna; kvinnan som samlade på glas och hennes vännina som överlevt cancer, paret som aldrig borde ha blivit tillsammans. Den paddlande kvinnan som ser huvuden i vattnet och det kinesiska gen-geniet. Den arga unga kvinnan och kommunisterna. Kvinnan som upplevde varje detalj i varje sekund av sitt liv. Mannen, frun och depressionen….

Read More Read More

Baksidor till böcker som inte finns

Baksidor till böcker som inte finns

Idag behövde jag omväxling i min hjärna, så jag skrev baksidestexter till böcker som inte finns. Det gick plättfort. Jag borde nog ägna mig åt det istället för att karva fram en roman i veckor och månader och år. För vem kan motstå: Lisa blir av med jobbet, lägenheten och pojkvännen – allt under loppet av en eftermiddag. Hon flyttar in i familjens sommarstuga och försörjer sig på att rensa grannarnas sorgligt eftersatta trädgårdsland och rabatter. En dag flyttar katten Selma in –…

Read More Read More

Att följa sina drömmar

Att följa sina drömmar

Johan Hilton satte igång massa tankar hos mig häromdagen runt ett tema som jag behöver utforska mer. Han skrev om filmen Min pappa Toni Erdmann i DN, hur berättelsen om en integritetskränkande pappa som inte accepterar sin dotters livsval presenteras som en hjärtevärmande och själsutvecklande historia: dess ideologiska budskap är beklämmande simpelt och ekar i snart sagt varenda amerikansk dussinrulle med ambitionen att värma hjärtan: unna dig att stanna upp i tillvaron! följ dina drömmar! glöm inte bort din inre kärna!…

Read More Read More

Att bli läst och att bli rädd

Att bli läst och att bli rädd

Jag petar och pillar i mitt manus, stundtals nöjd och stundtals fylld av tvivel. En del av mig vill packa ihop det och skicka iväg det, en del vill aldrig mer titta på det och en del vill fortsätta att förbättra. Och en del får panik och tänker att stora intriglinjer ovillkorligen måste ändras. När den delen av mig vaknar sätter jag mig på händerna och säger NEJ. Min stora hjälp och glädje nu är därför de som läser manuset. Som…

Read More Read More

Att läsa och lära

Att läsa och lära

När jag började gå mina skrivkurser och regelbundet ägna mig åt textkritik blev det nästan plågsamt att läsa böcker. Jag analyserade karaktärsuppbyggnaden, dialogerna, den dramatiska kurvan, gestaltningen… Enbart handlingen kunde inte längre fånga mig. Flera böcker fick jag lägga ifrån mig eftersom jag störde mig för mycket på att språket var för klumpigt, personerna för tillyxade, gestaltningen för platt, böcker som jag tidigare bara hade tuggat mig igenom. Och ibland har det varit svårt eftersom det har varit för bra. Jag sitter med ett dunkande hjärta och…

Read More Read More

Alla små detaljer och allt stort allvar

Alla små detaljer och allt stort allvar

För några år sedan tog jag sånglektioner för sångfröken Anneli. Jag gjorde det för att det var roligt, för att bli en bättre körsångare, för att Anneli var så inspirerande. Och jag hade roligt, blev en bättre körsångare och blev inspirerad. Men de två viktigaste lärdomarna jag fick med mig var helt andra. Det första var att lita på och värdera min egen röst. Det går inte att sjunga solo om man inte tar sin egen röst på allvar. Det finns ingen att gömma sig bakom…

Read More Read More

Lego

Lego

Jag ska börja skriva om lego tror jag. Eller tåg. Eller legotåg. Tåg fulla av lego. Kanske rymdskepp med legotåg på väg på en oändlig resa genom världsrymdens tomhet. För hur det än är, funderar man på berättelser om människor och relationer och känslor så dyker många av ens egna relationer och känslor och tankar på människor upp . Och eftersom man inte söker de allra mest okomplicerade historierna om människor och tankar och känslor så är det inte de enklaste tankarna som…

Read More Read More

Något helt nytt

Något helt nytt

Jag börjar bli färdig med mitt manus, så vitt jag själv kan bedöma. Det behöver kanske utvecklas en smula här, justeras lite eller ändras där. Men allt måste göras med så lätt hand och så försiktiga rörelser att jag bara kan lägga korta stunder på det. Risken är annars att jag trycker till för hårt, smetar på för tjockt, skär bort för drastiskt. Därför börjar jag längta efter att starta igång något nytt, något jag kan ta i med. Ta det där tomma…

Read More Read More

Att hålla värmen

Att hålla värmen

Varje morgon sitter jag hukad framför vårt hems svarta hjärta. Jag matar den med papper och stickor, fyller på med ved och håller tummarna för att den ska ta sig snabbt. Så fort den har börjat samarbeta gurglar det i elementen och värmen sprider sig genom huset. Några gånger under dagen lyfter jag med mig vedkorgarna och går genom snön till veden vi lade dagar på att stapla i höstas. Sjutton kubikmeter har vi lagt i prydliga travar som vi nu…

Read More Read More

Att återhämta sig

Att återhämta sig

Det har varit en intensiv tid på många olika sätt. Snurrig och lite trasig och samtidigt fin på sitt sätt. Nu hämtar jag andan, landar. Full av tankar som behöver distans för att kunna formuleras. Idag är världen vacker. Snön ligger pudrig och tjock, på marken och på träden. Jag, min äldsta syster och hennes familj utforskade skogen med skidor. Träffade på min granne som lagt upp ett spår runt byn – Malingsbomilen som är sådär en tre kilometer. Vi vuxna njöt. Barnen hade kalla tår och…

Read More Read More