Kritik

Kritik

Jag har många gånger funderat över varför en del kritik kan kännas så nedbrytande medan annan kan kännas uppbyggande och inspirerande, även om de egentligen handlar om samma sak.

Jag använder ordet kritik här, men menar kanske återkoppling/feedback. Någon form av omdöme på den du är eller det du har gjort.

Ibland när jag får kritik, lyssnar jag och tar till mig, medan jag vid andra tillfällen blir som en blöt trasa, så till den grad att jag skäms över min oförmåga att ta emot kritik som en vuxen människa. Till viss del handlar det säkert om dagsform, en del dagar är skalet skörare och ord går djupare in, till viss del att kritiken träffar en särskilt känslig nerv. Men jag tror också att det handlar om hur kritiken levereras och vad syftet är med kritiken.

Kritik behöver inte vara negativ för att kännas obehaglig. Även uppskattande ord kan levereras på ett sätt som gör ont. (Det är inte ett dåligt förslag, det tycker jag inte.) Det kan handla om något som är känsligt för mig, kanske någon egenskap som kan ses som positiv men som jag inte är bekväm med, eller som inte accepteras helt och hållet. (Det är så himla värdefullt att du är empatisk. Men du får inte ta åt dig så mycket.) Eller något som kan ses som positivt men som sätts i relation till något negativt. (Jag hittade ett kort på dig från för några år sen, och oj vad du var mycket tjockare då. Du är så himla mycket finare nu.) Eller bara creepy-grejer från personer som ger omdömen om saker de inte har med att göra. (Du är så himla fin när du sminkar dig, det borde du göra hela tiden.) Men ofta är kritiken bara negativ, fast ges kanske under förevändning att utveckla.

Klart man nästan alltid kan dra ut något lärorikt ur det andra säger, om inte annat kan man alltid lära sig något om den som ger kritiken. Men ibland bryter den som sagt bara ner.

Det allra viktigaste tror jag är att fundera på om det finns välvilja och intresse bakom kritiken. Har den som ger kritiken en genuint vilja av att förbättra det du gör eller den du är? Vill den uttrycka sig på ett sätt som gör det enkelt för dig att ta till dig kritiken?

Nästa man måste fråga sig är hur relevant kritiken är, och vad den faktiskt gör med dig. Stärker den dina goda sidor och styrkor? Hjälper den dig framåt i det du gör eller den du är? Eller hejdar den dig och stannar upp dig? Jag är övertygad om att alla människor har mycket gott att bygga på, och att man kommer mycket längre med att stärka det som är bra istället för att slå ner på det som är mindre bra. Så när fokus ensidigt ligger på det som är mindre bra är det svårt att utvecklas.

Och slutligen kan man fundera över hur mönstren ser ut. Vilken typ av återkoppling eller kritik brukar den här personen komma med? Hur brukar det kännas när ni har pratat. Verkar den positivt eller negativt inställd till dig? För är det mestadels nedbrytande och negativt, då är det nog inte en person att lyssna så mycket till.

Det gäller naturligtvis mig själv också. Jag vet att jag har gett dålig kritik, kritik som har varit nedbrytande och negativ. Det finns saker jag har sagt i mitt liv som jag verkligen skäms över och som jag önskar att jag bara kunde ta tillbaka. Och vid andra tillfällen har jag bara slarvat, varit dåligt förberedd eller formulerat mig klumpigt.

Men jag tränar och tränar – bygga på det som är bra och vara välvillig och intresserad. Försöka vara så tydlig så möjlig, så att det blir lätt att hänga med. Komma ihåg att det här är min tolkning, min upplevelse, och att det inte behöver vara allas upplevelse eller tolkning. Och när det funkar blir det så himla mycket roligare helt enkelt.

2 thoughts on “Kritik

  1. Intressant inlägg – kritik, omdöme, feedback kan landa fel, även om det inte var avsikten. Gillar det du skriver om att ”stärka det som är bra istället för att slå ner på det som är mindre bra”. Jag tror att många är medvetna om sina mindre goda sidor, och vet när de presterat mindre väl, delvis av självinsikt men även för att andra så vänligt förklarat det, kanske flera gånger om. Däremot blir vi mer sällan uppmärksammade för våra goda egenskaper. De tas mer för givna, och det är ju i grunden rätt. Samtidigt är det känt att vi människor blir mer benägna att förstärka våra ”goda” egenskaper när dessa lyfts fram.

    1. Ja, jag håller med dig, jag tror att omdöme ofta är tänkta att hjälpa, även om det kom ut fel eller landade fel. Så det är ju generellt bra att ha en välvillig inställning när man får kritik, man kan ju som sagt ofta lära sig mycket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *