Kategorier
Skrivande

Chefen och häxan

Jag skrev för ett par veckor sedan om de där karaktärerna som man har fått lära känna i andras manus men som aldrig fick växa färdigt. Hur frustrerande det är att inte få veta hur det gick för dem.

Det finns andra oberättade historier som också lever kvar i en. De där händelserna som hade kunnat hända men aldrig blev av. Som en kvinna jag kände en gång i tiden och hennes upplevelse av ledarskapsutveckling. Hon och hennes kollegor hade fått gå igenom ett program med två ledarskapscoacher. Det hade varit intressant på många sätt, lärorikt på sitt sätt, och de hade fått stöta och blöta sina professionella jag.

I slutet av utbildningen skulle varje deltagare få en personlig rekommendation, vad just den skulle kunna göra för att utvecklas ytterligare. Min vän var sist i gruppen, och var lite nyfiken på vad de skulle säga till henne.

De två coacherna såg lite nervösa ut, lite spända.

”Det vi har att föreslå är kanske inte så konventionellt”, sa den ena.

”Men vi tänkte på precis samma sak när det gällde dig”, fyllde den andra i.

”Vi upplever dig båda som så… kontrollerad. Så säker på hur saker fungerar”, fortsatte den första. (De sa inte fyrkantig, men jag skulle inte bli jätteförvånad om det var det de tänkte. )

Min vän väntade mer och mer misstänksamt på vad de egentligen tänkte komma fram till.

”Ja… Så vi föreslår att du ska träffa en häxa.”

De tystnade, väntade förväntansfullt på en reaktion. Min vän sa inget.

”Vi tror att du behöver utveckla din intuitiva förmåga”, fyllde de i.

När de fortfarande inte fick någon reaktion lämnade de över ett visitkort till en lämplig häxa och avslutade samtalet.

Min vän berättade indignerat om mötet för oss.

”En häxa! Fattar ni.”

”Helt galet”, sa de andra. ”Så kan man ju inte göra.”

”Jo, men gå! Vad skadar det? Det är väl jättespännande”, försökte jag.

Jag var mycket ensam om min åsikt, och min vän gick aldrig till häxan. Men tänk om!  Tänk om hon faktiskt hade fått kontakt med sin intuitiva förmåga, om hon faktiskt hade släppt lite på sitt något fyrkantiga sätt att se på världen! Eller om hon hade fört in häxan i sin egen rationella värld! Vilken historia!

Jag tror att jag förr eller senare måste skriva om vad som hade kunnat hända. Alla dessa historier…

4 svar på ”Chefen och häxan”

Lämna ett svar till Kerstin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.