För några år sen gick jag en UGL-kurs, utveckling grupp och ledare. Kursen handlade mycket om gruppdynamik, om ledarskap och om personlig utveckling, men det jag minns bäst är all feedback vi fick och gav under veckan. Efter varje kursmoment hade vi en feedbackstund, i grupp och enskilt, där vi fick titta varandra i ögonen och berätta hur vi såg på varandra. Det var ovant och upplyftande.
Vid den tiden jobbade jag på ett litet företag, vi var bara fyra stycken. Två av de andra gick UGL i samma veva, och i säkert en vecka var vi mycket duktiga på att ge varandra feedback, direkt och rakt, sen gled vi över i vardagen och allt blev som förut.
För där, precis som på så många platser, var feedback alltför sällan förekommande. Särskilt den där direkta, strukturerade, raka, förbättringsfokuserade feedbacken som man utvecklas av. Ofta används feedback istället som en belöning, ”Du är jätteduktig”, eller möjligen som en maktmetod, ”Det här är undermåligt, det duger inte.” Medarbetarsamtal genomförs en gång om året och projektavslut passerar förbi utan den nödvändiga insamlingen av erfarenheter.
Först i skrivsammanhang har jag hittat en riktigt god feedback-kultur. När jag skulle börja min första skrivkurs, på Skrivarakademin i Stockholm, var jag livrädd. Hela kursen gick ut på att ge och få feedback på varandras texter. Att skriva skönlitterärt är att lämna ut sig själv, oavsett om du skriver om en fluga eller dina närmaste relationer. Tänk om jag inte dög? Tänk om jag skulle bli sågad?
Vår lärare jobbade hårt med att skapa en god feedback-kultur. Vi fick ramar kring vad vi skulle titta på – karaktär, gestaltning, dialog och så vidare. Vi lärde oss att fokusera på guldet, det som går att utveckla, det som kan leda till något riktigt bra. Vi lärde oss också att sitta tysta och bara ta in den feedback vi fick, utan att försvara eller förklara. Och ju längre kursen gick, desto roligare blev det, både att ge och och att få feedback. Att en hel grupp människor lusläser din text och berättar om alla sina tankar om den är tillfredsställande. Och oerhört utvecklande.
Det är inte alltid lätt, att få och ge feedback. Oftast är dina läsare bra på att slå ner på de där bristerna och svagheterna du egentligen var medveten om fanns där, men inte riktigt ville låtsas om. Ibland blir feedbacken för personlig, för fokuserad på dig som person istället för på det du har skrivit. Och ibland läser du texter som inte alls är särskilt bra, som du helst inte vill säga något om alls. Men det går alltid att falla tillbaka på strukturen – vad kan jag säga om karaktärerna, finns det något i gestaltningen att utveckla, i handlingen eller dialogerna?
Jag är övertygad att den här goda feedback-kulturen borde tas in i arbetslivet i högre grad, både internt och gentemot kunder. Några punkter för att få till det:
- Börja med att skapa ett gott klimat kring feedback. Syftet ska vara att utveckla, inget annat.
- Strukturera feedbacken – sätt upp ett antal frågor eller stödord att utgå från.
- Ge och ta emot feedback ofta. Det avdramatiserar feedbacken, och det ger mer möjlighet att förändra det som behöver förändras i tid.
- Låt alla berörda vara med i feedback-rundan. Det är inte bara chefer som ska ge omdömen, utan alla har värdefull input att ge.
- Håll feedbacken opersonlig, fokusera på prestation.
Lycka till!