Just nu står det helt still i mitt skrivhuvud. Jag tar fram mitt dokument, tittar på de scener jag har lagt upp, öppnar kanske en av dem och lyfter fingrarna. Och så blir det helt stumt och jag bara tittar på skärmen.
Eller så kämpar jag igång, försöker skriva något. Får ur mig en text, men så låter den inte bra. Språket är klumpigt, replikerna känns tillkämpade, miljöerna torftiga.
Jag försöker lura mig själv in i texten. Hittar på scener som kanske inte behöver vara med, men som hjälper mig att lära känna personerna. Men tyvärr genomskådar jag mig själv.
Risken är ju att grundidén inte är hållbar, att min historia inte räcker till.
Eller så är jag helt enkelt en dålig skribent. Jag läser Stephen Kings råd för skrivande. Många bra grejer, men min blick fastnar på det inledande citatet “I can’t lie and say there are no bad writers. Sorry, but there are lots of bad writers.”. Och varför skulle inte jag vara en av dem?