Kategori: Uncategorized (sida 3 av 3)

Att fira födelsedag

Jag var på min farmor och farfars gemensamma 90-årskalas igår. Det var en fin fest och en oerhört kärleksfylld kväll. Vänner och nära från hela deras 90-åriga liv berättade om hur viktiga Nippe och Olle har varit för dem.

Vi hade bland annat Lasse, som min farfar lärde känna när de var sex år gamla. Alltså för 84 år sen!! Och Kerstin, som blev min farmors vän när de pluggade tillsammans i Uppsala -45 och som sedan dess har varit en del av familjen. Min farmors pappa kallade henne för Nippes fostersyster.

Det som kändes så tydligt, är att min farmor och farfar har levt så kontinuerliga liv, eller hur man ska säga. De har inte hoppat från jobb till jobb, från partner till partner, från intresse till intresse. Olles tillvaro var på universitetet, från det att han började plugga tills han trappade ner för inte så många år sen. Han gjorde ett par vändor i USA, men som en del av sin forskning. Nippe jobbade som lärare på samma skola i sådär en 25 år. De har varit gifta i ungefär 66 år.

I jämförelse känns ju mitt liv oerhört mycket mer ostrukturerat,  stökigt och uppbrutet. Sen kanske det är lättare att se de långa linjerna i ett 90-årigt liv än i ett 36-årigt.

Men det jag allra mest kände efter gårdagskvällen är att jag är väldigt glad för den farmor och farfar jag har. Och för att det finns så många människor de spelar roll för.

Goda råd

Idag har jag börjat måla om mitt sovrum. Det håller på att bli ljunglila, vilket eventuellt kommer att bli alldeles för gulligt, men jag får se hur det känns när det är helt klart.

När jag målade kom jag att tänka på en gammal kollega samt det värsta jag vet i världen – folk som oombett ger en råd. Den här mannen var medelålders, utan någon som helst förmåga att känna in sin omgivning och fullkomligt övertygad om att han satt på svaren till det mesta. Hade han varit med i en muminbok hade han varit en hemul.

När jag flyttade till min förra lägenhet och han insåg att jag skulle måla om blev han alldeles till sig. Han cirklade runt mig. ivrig att dela med sig av sin kunskap som hemmafixare. En strid ström av tips, råd och åsikter sköljde över mig, han till och med ringde hem till mig när jag höll på att måla om för att komma med några sista-minuten-förslag. Det enda jag idag kommer ihåg var att han tyckte att man skulle stoppa ner mobilen i en plastpåse för att inte kladda ner den.

Det är ju oförargligt nog, ett litet måleritips i all välmening. Men det som gjorde mig irriterad, och som gör mig irriterad varje gång jag råkar ut för det, är att det inte föll honom in att jag kanske målat förut, eller att jag inte ville ha hans tips i alla fall. Han skulle berätta för mig HUR DET ÄR och HUR MAN GÖR.

Så tänkte jag när jag stod och målade. Jag la inte min mobil i någon plastpåse, men jag tror att jag lyckade undvika att spilla färg på den. Däremot kom det färg lite överallt där det inte skulle i rummet. Men det är mitt rum och min färg och min tid, så det struntar jag i!

Kroppsideal

På 30-talet skulle man gå upp i vikt, skriver Huffington Post. ”Skinny” var ett glåpord och oerhört oattraktivt. Det fanns medel som hjälpte kvinnor att gå upp i vikt, ”utan motion eller överätning”.

Det känns ju med dagens ögon ovant med annonser för viktuppgång, men det är ju samma upplägg som idag. De tunna kristidskropparna dög lika lite då som de överviktiga välfärdskropparna gör idag.

Idag är väl hälsan det vanligaste argumentet för viktförändring. I de gamla annonserna kör de istället uteslutande på attraktionskraften. Tunna kvinnor lockar inga män. Alltså – se till att lägga på dig lite ”solid flesh”.

Det som förenar är kort sagt – du duger inte som du är. Förändra dig.


Nyare inlägg »

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑