Kategorier
Böcker Skrivande

Att ha skrivsammanhang

Skrivande är ensamt.

Det går inte att komma ifrån. Du måste sitta vid din dator eller anteckningsbok eller skrivmaskin eller vad du nu väljer att använda och få de där orden från ditt huvud ut i världen. Till och med de som skriver tillsammans verkar sitta rätt mycket på egen kammare.

Det är ensamt också eftersom världen du bygger fram befolkas av dig och dina fantasier. Det spelar ingen större roll om du skriver fiktivt eller verklighetsbaserat, den värld du skriver finns bara i ditt huvud. Det blir mycket umgänge med dig själv.

Den här ensamheten var jag beredd på när jag började skriva. Det går inte att missa. Och skulle man inte märka det själv så får man det berättat på skrivkurser, i skrivböcker, av familj, vänner och grannar. Det är ensamt att skriva.

Det jag däremot inte var beredd på var att jag skulle få en helt fantastisk gemenskap med andra i just skrivandet. Och jag har haft turen att hitta flera andra skrivande människor att dela tankar om text, om innehåll, om skrivande, om processen, om utgivning, om läsande, om allt det där som är skrivande med.

Förrförra helgen fick jag frossa i just det. Mina vänner Nina och Maria, som jag lärde känna under mitt år på Textlabbet på Bona folkhögskola, kom och hälsade på i mitt lilla hus för vår tredje författarhelg. Vi skriver kanske inte så många ord när vi ses, men vi bollar idéer, diskuterade textdetaljer, upplägg, innehåll. Och så fotograferade Maria Nina, eftersom Nina behövde ett författarporträtt inför sin romandebut i höst!

Jag kom ifrån helgen med en katalysator att kicka igång mitt romanprojekt med, ett släktträd, ett flertal frågor till mina karaktärer och väldigt mycket skrivlust.

Och en glädje över att återigen påminnas om att även om mycket av skrivandet är ensamt finns det nästan inget som slår en fin skrivgemenskap.

Författarporträttrering
Skaparstund

8 svar på ”Att ha skrivsammanhang”

Ja, skrivgemenskap är härlig. Folk förundras över att jag inte tar semester, utan istället ägnar hela sommaren åt att hålla skrivarkurser. Men det är den där gemenskapen som är så underbar. Många av deltagarna kommer tillbaka år efter år, vi har blivit vänner, vi skriver tillsammans och vi delar med oss av våra erfarenheter. Ett par dagar på Färgargården i Eringsboda, gör att jag blir inspirerad till att skriva på mina egna berättelser, något jag ibland passar på att göra, när deltagarna är uppslukade av sina ord.
Härlig att läsa ditt inlägg!
Kram Kim 😀

Skrivkurser måste vara roligt! Jag skulle gärna försöka mig på det också, att guida in andra i skrivande måste vara oerhört givande. Jag förstår att du så gärna gör det!

Svara

Håller med, skrivarvännerna är nog de bästa vänner jag har. Alla är så öppna och delar med sig, jag har aldrig varit med om en så hjärtlig gemenskap förr. Och kontrasten med att man sen jobbar själv är inte helt fel. Två bra världar.

Ja, det blir en närhet på ett sätt som liksom inte liknar någon annan. Och jag håller med, sen är det skönt att få vara i sin egen värld igen.

Svara

Åh, jag vet vad du pratar om! Att dela gemenskap med andra skrivande människor ger sådan energi att det inte är klokt. Jag minns alla sådana sammankomster med värme och sprakande närvaro. I love it!
Lycka till med ditt eget romanprojekt!
Kram och trevlig sommar!

Visst är det häftigt! Jag är alldeles tagen av hur de kan vara!
Trevlig sommar på dig också! Hur går det med dina romanprojekt?
Kram!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.