Kategorier
Skrivande

Att längta efter skriv

Det har gått sex månader och en vecka sen den där tisdagen i september då vår lilla pojke skrek sitt allra första skrik.

Och sex och en halv månad sen förlaget till slut tackade nej till mitt manus efter två vändor med det.

Och lite mer än sju månader sen jag egentligen tänkte text, tänkte skriv.

Långa stunder har jag mest bara varit. Särskilt i höstas, då jag och Simon var som en liten enhet, soffan var vår värld och tiden flöt iväg.

Men jag har också tänkt. Av och till, mer eller mindre.

Mest har jag tänkt på vår lille pojke. Det finns en miljard saker att fundera på när man har ett liten barn har jag fått lära mig. Allt det där centrala, mat och sömn och bajs och kläder och värme och närhet och tårar och skratt kan uppta ens hjärna alldeles oerhört mycket.

Jag har tänkt på det där jag fick gå igenom innan han kom in i världen. Allt som var svårare än jag länge har accepterat, allt som fick mig att bli så rädd.

Och ibland tänker jag på att skriva. Mer och mer tänker jag på att skriva. På mitt manus, på vad jag vill göra med det. Det finns något i det, det känner jag och det tyckte förlaget, även om de till slut valde bort det. Nu bubblar idéerna. Det finns mycket att utveckla och fler förlag.

Andra idéer börjar vakna till liv också. Tankar som väcktes under den där tiden innan vår pojke kom. Under tiden som har gått sedan. Tankar som jag tror kan innehålla något.

Tankarna har jag.

Nu måste jag bara hitta tillbaka till vanan. Att när han sover sätta sig vid datorn, fästa ner orden. Jag vet att det redan är många ord som har flugit iväg från mig under den här tiden. Det har säkert varit nyttigt, tankarna har fått gro utan stress. Men ändå.

Nu längtar jag efter skrivet.

Vad livet har varit fyllt av. Min pojke.
Katten dyker upp lite överalltt. Vill vara nära.
Och vintern. Överallt har vintern varit. Vi har njutit så mycket vi kunnat. Men nu längtar jag efter våren också. 

5 svar på ”Att längta efter skriv”

Underbara foton <3

Ibland får skrivandet stå tillbaka för andra saker, men visst är det skönt när orden pockar på igen?

Ge inte upp, tänk på att både Stephen King, J.K. Rowlings och Astrid Lindgren blev ratade de första gångerna!

Kram Kim 🙂

Tack!

Det är underbart när orden börjar komma tillbaka. Och jag får helt enkelt sträva på. Nu kan jag se att det finns utveckling att göra, så det känns helt okej.

Svara

Vad roligt att du börjat tänka på skrivandet igen! Och fast det var trist med en refusering till slut så har du helt rätt i att det finns fler förlag, hoppas du hittar något som passar dig och ditt manus.
Vilken fin bild på sonen och katten 🙂

Det känns jättebra att tänka skriv igen! Och refuseringen var ju ledsam, men jag får sträva på helt enkelt.

Tack! De är fina tillsammans, även om de än så länge mest tittar på varandra.

Svara

Lämna ett svar till Kim M Kimselius Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.