Boktips för de som inte nöjer sig

Boktips för de som inte nöjer sig

Jag ska börja med en lite skämsig bekännelse. Jag följer dokusåpan Gift vid första ögonkastet på SVT.

I den blir tre par hopparade av en expertpanel. De får inte träffa varandra eller veta något om varandra förrän det är dags för bröllopet. Efter det ska de åka på bröllopsresa och bo ihop i fyra veckor för att till slut bestämma sig för om de vill fortsätta att vara gifta eller inte.

Hittills har sex par av sex möjliga valt att skilja sig. Nu har en ny säsong startat och experterna hoppas på bättre tur den här gången. Jag är tveksam. Både till deras chanser och till konceptet som sådant. Arrangerade äktenskap innebär ju att man överger sitt eget omdöme för att man tror att någon annan bättre kan avgöra vem du skulle trivas med. Samtidigt har du ju kvar din skeptiska och ifrågasättande tankeförmåga, som jag tänker går på högvarv under de veckor programmet håller på.

Trots det fortsätter jag att titta. Det är trots allt en SVT-produktion, så de närmar sig både ämnet och deltagarna med viss respekt. Deltagarna är också öppna med sina funderingar om sig själva och relationer, så man får massa härligt människomaterial.

Det här var bakgrunden. Jag läste en diskussion jag om TV-programmet och framför allt deltagarna. Deltagarna rankade framför allt de kvinnliga deltagarna. ”Hon tror att hon är en åtta, men hon är egentligen en femma.” ”Hon är en femma, och han är helt okej, så hon borde nöja sig. Hon får ingen med högre poäng.”

Obehagligt objektifierande och en för mig väldigt främmande syn på relationer. Självklart ska man inte nöja sig. Självklart ska man försöka hitta en relation där man känner att man växer och kan älska och älskas. Och där man har roligt.

Jag tror att böcker kan vara en bra väg att förstå insidan hos människor snarare än att sitta och stirra på utsidan. Så egentligen skulle jag vilja ge några boktips till de som sitter och poängsätter och värderar och inte kan förstå att en människa kan vilja välja och välja bort sin relation.

Den första skulle kunna vara Jojo Moyes böcker om Lou Clark, bland annat Livet efter dig. Underklassig och ganska bortkommen blir hon assistent åt den helkroppsförlamade men otroligt rika, intelligenta, snygga, världsvana och självmordsbenägna Will Traynor. En kärlekshistoria växer fram i den första boken. Lou börjar äntligen kunna se sitt eget värde. Det irriterande med den är att hon trots allt behöver en man för att förlösas ut i den riktiga världen, det fina är att båda kan se förbi varandras yttre in i den inre människan.

Sen har vi En dag av David Nicholls. Dexter och Emma träffas på universitetet och tillbringar en natt tillsammans. Dexter är stilig och borgerlig och Emma är konstnärlig, intelligent och inte lika stilig. Boken utspelar sig samma datum under tjugo år, och de både förändras, utvecklas och backar. Det som var pluspoäng i början är inte lika säkert pluspoäng efter tio år och tvärtom, och vem som väljer och väljer bort vem blir inte lika självklart allteftersom tiden går.

Och så har vi förstås den ultimata boken för de som inte vill nöja sig. Jane Eyre av Charlotte Brontë. Jane är alldaglig, inte särskilt framstående på någonting, föräldralös och till en början helt beroende av släktingars motvilliga välvilja. Hon accepterar inte deras behandling av henne. Hon nöjer sig inte med att stanna kvar som lärare på sin förfärliga och livsfarliga internatskola (som i och för sig blir bättre under tiden hon är där, eftersom skolan inte nöjde sig med den samvetslösa prästen som skolledare och ansvarig för budget). Hon nöjer sig inte med att leva som enkel guvernant för resten av livet. Hon blir kär i den extremt karismatiske mr Rochester, men nöjer sig inte med att stanna hos honom som älskarinna när den galna frun på vinden gör entré. Hon nöjer sig inte heller med sin kusins frieri, när han vill gifta sig med henne för att kunna ha med henne som hjälpreda till Indien. Hon nöjer sig inte med att behålla den förmögenhet hon ärver utan delar den med sina kusiner. Hon nöjer sig faktiskt bara när hon till slut kan gifta sig med änklingen Rochester, men då jäklar är hon nöjd.

Jag tänker att man kan läsa de här böckerna, och så kan man släppa dumma idéer om att ”nöja sig”. Särskilt om de idéerna rör människor man aldrig träffat och inte ens verkar ha någon särskild sympati för.

5 thoughts on “Boktips för de som inte nöjer sig

  1. Jag älskar GVFÖ! Har sett alla säsonger från samtliga länder. Norge var kempefint!
    Jag älskar de där relationsprogrammen där man kanske kan få se kärlek växa fram. Så mysigt och spännande! Jag kan bli nykär i min gubbe när vi tittar. 🙂
    Fina boktips. Har bara läst Livet efter dig, men hört talas om En dag. Den ska jag försöka att komma ihåg! Jane Eyre hör till ett av mina fina teveminnen, två olika årtionden, men lika bra som jag minns det.
    Snart ska vi streama senaste avsnittet av GVFÖ. Mums! <3

    1. Det har du rätt i. Jag tänker mest på hennes beskrivning av sig själv, men hon är på alla sätt en förebild och någon som bör hyllas och vördas. #teamjane

  2. Jag följer också Gift vid första ögonkastet. Det, Tro hopp och kärlek och Bonde söker fru. Det är något med att det ändå är ganska äkta som lockar, och att det är relationspsykologi.

    Jag läser (misstänker jag) samma forumtråd om Gvfö. De är som du skriver sjukt objektifierande i tråden och en sak jag stör mig otroligt på är att de tycker att den 51-åriga snubben ABSOLUT INTE kan vara tillsammans med den 58-åriga TANTEN. Någon nämnde henne som ”20 år äldre”. Andra tycker att en 40-45-årig tjej skulle passa honom (alltså en upp till 11 år yngre tjej). Helt utan att reflektera över det bisarra i resonemanget.

    Den svenska uppsättningen verkar ärligt talat inte vara så bra på att para ihop folk, har svårt att förstå att någon vill vara med efter alla katastrofer i tidigare säsonger. De flesta andra länder som kör serien har å andra sidan lyckats med några par. Ett ungt par från första säsongen av den norska varianten flyttade just ihop efter ett par år tillsammans, och några amerikanska par har hållit i ganska många år.

    1. Nej, det känns som att det svenska programmet lyckas rätt dålig. Jag vet inte om det är för att experterna är dåliga på att matcha, om det är för få som söker eller om de svenska paren är mer försiktiga i att ge sig in i relationer, men funkar gör det i alla fall inte!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *