Att bli läst och att bli rädd

Att bli läst och att bli rädd

Jag petar och pillar i mitt manus, stundtals nöjd och stundtals fylld av tvivel. En del av mig vill packa ihop det och skicka iväg det, en del vill aldrig mer titta på det och en del vill fortsätta att förbättra. Och en del får panik och tänker att stora intriglinjer ovillkorligen måste ändras. När den delen av mig vaknar sätter jag mig på händerna och säger NEJ.

Min stora hjälp och glädje nu är därför de som läser manuset. Som säger åt mig att jag ska hålla ut, att det är värt att jobba på. Och som hjälper mig att hitta bitar som behöver åtgärdas, passager som är otydliga eller ologiska. Idag har jag till exempel gått igenom input från Lotta, små saker som störde det stora, som jag nog inte hade hittat själv.

Det är rolig redigering, fruktsam. Ibland svår, så att jag måste lägga mig ner i kökssoffan och titta upp i taket och tänka igenom ordentlig. Ibland bara enstaka ord som måste justeras. Men det känns som att det leder framåt. Att jag, peppar peppar, snart kan paketera manuset och skicka ut det på bedömning.

Samtidigt som jag har det här roliga i min värld ser jag skrämmande nyheter från den stora världen, nyheter som nästan förlamar mig.

Ryska duman som röstar ja för att flytta misshandel inom familjen från brottsbalken till att bli en ”administrativ förseelse”, i nivå med fortkörning.

Donald Trump som återinför Global Gag Rule som riskerar att försvåra arbetet med reproduktiv hälsa för flickor och kvinnor världen över, till exempel i Kenya och Uganda. Trump som återstartar arbetet med Dakota Access pipelines, som bland annat riskerar vattnet i Missouri/Mississippi och som hotar att förstöra kulturellt viktiga platser. Som vill kliva ur Parisöverenskommelsen. Som tystar nationalparker som berättar om klimatförändringar. (Sen förstår jag inte varför inte Kanada får mer kritik för sin fracking-verksamhet. Extremt smutsig energi.) Trump som kickar igång arbetet med sin mur mot Mexiko och tänker hindra människor på flykt från Syrien att komma till USA.

Svenska barnmorskor som med stöd av amerikanska antiabort-organisationer hotar aborträtten i Sverige.

Och så läser jag ur Magda Gads dagbok från Irak och hjärtat sjunker så djupt att det gör ont.

Jag vet att mycket blir bättre i världen, men det känns som att vi är inne i en väldigt mörk tid. Och ibland blir det så fruktansvärt påtagligt. Jag försöker trösta mig med att Nederländerna startar en fond för att stötta organisationer som jobbar med reproduktiv hälsa i världen, och hoppas på att andra EU-länder ansluter sig. Jag hoppas att Kalifornien kommer att hålla uppe arbetet mot klimatförändringar. Och jag hoppas rent generellt att världen kan börja gå framåt igen.

Men just nu känns det mörkt.

6 thoughts on “Att bli läst och att bli rädd

  1. Mycket känns svårt och tungt. Har det blivit sämre eller är vi bara mer informerade om alla hemskheter än vi orkar med? Men inte kan man önska mindre spridning av info heller. Fast kanske, kanske kan vi som skrivande människor vid något tillfälle hjälpa till att göra världen en aning bättre?

    Lycka till med texten och njut i skrivbubblan!

    1. Jag funderar mycket på det där, vad som beror på en ökad information och vad som är faktiska skillnader. Men jag tror att det går en rätt bakåtsträvande och destruktiv våg över världen. Men jag tror också att den möter en motvåg, och den hoppas jag på! Och hoppas att jag kan bidra till, åtminstone lite grann.

      Skrivbubblan är fin, den är ett av mina stora glädjeämnen. Mycket njutning i den!

    1. Jag tror att bubblor kan vara nödvändiga ibland, man måste ju orka med allt också. Vad glad jag blir att du läst och att du tycker om slutet! Jag ser mycket fram att höra mer när vi ses!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *