Månad: december 2016

Att börja om

Det är nog i mellandagarna det bästa med julen finns. Huset är fortfarande pyntat och fint. Det finns lite rester kvar från julbordet att njuta av. Men alla att-göra-punkter är avbockade, alla julmiddagar och julluncher och andra julupplevelser är avklarade. Det finns tid för pussel och böcker och utflykter.

Samtidigt som stressen lämnar kroppen (vilket nästan gör fysiskt ont) börjar jag kunna tänka framåt.

Strax före jul hittade jag nyårsintentioner jag satte upp för kanske tre eller fyra år sen. Jag skulle titta på att flytta från Stockholm, skriva mer, se om jag skulle engagera mig politiskt, äta vegetariskt oftare. Ha mer äventyr och facebooka mindre. Sen dess har jag flyttat ut till mitt lilla gullehus på landet, hjälper till med läxhjälp i Röda Korset, blivit heltidsvegetarian (fast fiskätande, så det är lite fusk) och gjort stora och små äventyr, nära och långt bort. Avinstallerat facebook från min telefon. Och skrivit, skrivit och skrivit.

Uppenbarligen fungerade det rätt bra med just de där nyårsintentionerna. Kanske för att jag skrev det som SMART:a mål, kanske för att de kändes roliga att genomföra och kanske för att de var i fas med mina inre önskningar.

Så vad önskar jag mig för framtiden? Vad är mina intentioner nu? Hur vill jag börja om 2017?

  • Ett av de allra viktigaste är att jag vill färdigställa mitt manus och skicka iväg det till förlag. Och jag vill ge det de allra bästa förutsättningarna det kan få, vilket kräver en del omarbetning och ett väldigt bra följebrev. Min mål är att få iväg det i slutet av januari till åtminstone två förlag.
  • Ett annat har med jobb att göra. Under hösten har jag utfört en del uppdrag. Jag har haft lite tur med hur jag har fått dem, men nu ska jag jobba mer aktivt med att hitta uppdrag. Det här är ett uppdrag för den tidiga delen av året, helt klart.
  • Jag vill utforska markerna omkring mig mera. Igår gjorde vi en liten utflykt till en av alla närliggande sjöar, så fin och så trevlig. Jag vill hitta fler smultronställen, platser för utflykter. Vinterns skidor och skridskor, sommarens paddling och cykel och bad. Och dela med mig av det till de som tar sig hit. Det här är naturligtvis ett pågående projekt, men en större eller mindre utflykt i veckan vore fint. Och med utflykt räknas också en promenad eller cykeltur bara precis här i krokarna.
  • Under december var vi av olika skäl väldigt begränsade i vad vi gjorde och vart vi tog vägen. Det har blivit mycket tid här i lilla huset. Jag behöver andra vyer också. Så under 2017 vill jag regelbundet åka härifrån. Till Stockholm och leva storstadsliv, eller till Rom och få lite Italien, eller kanske till Luleå och hälsa på vänner.

Jag lämnar det nog sådär just nu. Ser om jag kommer på lite fler nyårsintentioner allt eftersom, vad mer som känns viktigt att genomföra.

Och så önskar jag alla ett Mycket Gott Nytt År. Jag tror på 2017, jag tror att det kan komma att hända bra saker under det året.

Nyfiken på framtiden?

Gårdagens fina utflyktsplats. Strax efter såg vi vad vi tror var vargspår.

Att fylla händerna

Ibland lägger hjärnan av lite, eller fylls till såna bredder av massa tankar som snurrar och maler, samtidigt som kroppen inte är på sitt piggaste. Då är det bästa för mig att fylla händerna med små, tydliga, trevliga, välluktande uppgifter. När jag knådar deg, eller jäser bullar, eller slår in kola i oändligt med bakplåtspapper får jag ordning på mina tankar. Och stillhet i min kropp.

Så småningom ska jag göra lite sill och plocka hem en julgran. Och utöver det ska jag försöka tänka bara lite lagom mycket och annars mest vila. Och förstås ta emot horderna av familj som väntas framåt lördag. Men det blir bra, det är jag säker på.

God Jul!

Ernst vörtbröd

Kanelkola

Lussekatter

Polkabräck

 

 

Historier som gömmer sig

Ibland snubblar man över inspiration som får det att bubbla. Ibland gömmer sig historierna, hur gärna man än skulle vilja hitta dem.

Ett vanligt tips i skrivande är att man ska gräva där man står, att utgå från det man känner till för att skapa sin berättelse. Upphovsman till termen är Sven Lindqvist, och ursprunget är att ”skapa ny kunskap om industrisamhällets framväxt och villkor, med fokus på arbetarnas egna minnen”.

Det är ett bra tips, vettigt på alla sätt och vis. Men när jag försöker tillämpa det på min egen bakgrund blir det helt blankt. Jag har jobbat i många år inom IT-branschen, med alla möjliga arbetsuppgifter och på flera olika arbetsplatser. Jag har varit projektledare och managementkonsult och kommunikatör. Jag har jobbat med vård och skolor och smarta hem och medlemsorganisationer och retail och gigantiska IT-jättar. Företag jag har jobbat på har startats upp och lagts ner och växt och krympt. Affärer har vunnits och förlorats. Det har helt enkelt hänt massa.

Men när jag försöker tänka ut en historia om branschen blir det tomt i mitt huvud. Jag ser folk som sitter i ett öppet kontorslandskap med linoleummatta och lysrör, ritar på whiteboards, kodar eller gör powerpoints. De flesta är män med chinos och rutiga skjortor och snaggat hår i åldern 25-54. Känslorna är vanligtvis hårt nedskruvade, om de inte bubblar upp i otrevligheter och elakheter. Allt tas på fullaste allvar, men gör väldigt sällan någon större skillnad för någon. Och det som skulle kunna göra skillnad, till exempel att försöka lista ut det bästa sättet att bygga en lösning genom att prata med de som ska använda den, prioriteras bort till förmån för mer kod. Ibland är miljön mer ”lekfull” med obekväma stolar, tv-spel och orangea mattor, men stämningen följer sällan med. Folk har naturligtvis privatliv någonstans, men det brukar vara ordentligt undangömt. Det är sterilt och inte särskilt inspirerande.

Så fort jag börjar tänka ut en historia så landar den alltid i att mina personer tar sig ifrån det här till ett annat liv någon annan stans. Eller så snurrar jag in mig i människor som tar upphandlingar på största allvar och gör jättejättemånga powerpointpresentationer under sena nätter innan de drar på sig sin nystrukna kanske enfärgade skjorta för att gå all in för att presentera sin presentation. Och blir helt uttråkad vid bara tanken. Eller så tänker jag att jag måste blanda in mord eller thrillerspår eller något sånt, och herregud vad trist.

Det finns ju förstås massa historier om människorna, om deras liv och upplevelser. Jag skulle gärna skriva om någon som kanske jobbar i den här miljön, som har vänner och kollegor som spelar roll för den. Men miljön i sig…

Samtidigt kan jag inte släppa att det måste finnas en historia gömd någonstans. Långt därinne måste det finnas något som skulle kunna reta min inspiration. Jag tänker inte ge mig förrän jag har fått rätt på den.

Det finns några fantastiska skildringar av just den här miljön. Till exempel Office Space, som också innehåller den bästa scenen med en skrivare som någonsin gjorts. Och serien Silicon Valley, en mycket rolig skildring av startup-världen i San Francisco. (Och jag måste också tipsa om den här artikeln om serien). Men det är inte mina historier.

Jag tänker inte ge mig. Någon liten novell ska det ändå bli en vacker dag.

Att hitta oväntad inspiration

Det manus jag skriver på handlar mycket om musik, och framför allt huvudpersonens ganska egna uppfattning av musik. För henne är musik färger och känslor, hon är i den på ett alldeles eget sätt.

Häromdagen var jag inne på Lottens julkalender. Den är rolig, en författargåta varje dag. Nå, i alla fall, en av kommentarerna innehöll en alldeles fantastiskt fin text.

ska%cc%88rmavbild-2016-12-05-kl-19-55-58

Jag blev alldeles glad i texten. Det är inte precis som min huvudperson, men det påminner om henne. Hon är inte ensam i världen.

Jag var tvungen att leta rätt på ursprunget. Han heter Julio Cortázar och är argentinare, och numera min favorit bland argentinska författare. Och dessutom passade han oerhört bra i cigarett.

Julio Cortazár med cigarett

Julio Cortazár med cigarett

Sen fick jag veta av Lotta att han är en av fantasygenrens stora men lite osynliga inspiratörer. Så mycket nytt mitt kommentarsläsande ledde till.

Att ta en vinterpromenad

Det absolut allra bästa med att bo här är naturen omkring oss. Idag ställde vi in alla duktig-planer och tog en vinterpromenad istället. Isen har lagt sig på de små sjöarna. Nästa gång får vi ta med skridskorna.

img_3073img_3062img_3053

img_3077

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑