Att få prata skrivande

Att få prata skrivande

Att skriva är det ensammaste man kan göra har jag hört flera gånger.

Man är väldigt ensam framför sin text. Den värld du skapar finns bara i ditt huvud. Det är bara du som kan levandegöra den, som kan låta den komma ut i den världen vi lever i tillsammans.

Och även om du släpper ut den ur ditt huvud kan ensamheten fortsätta. Du kan skapa en värld som ingen någonsin besöker. Eller skapa en värld som andra tar över och gör till sin.

Men för mig har skrivande också betytt möten. Riktiga, fina, givande, djupa möten. Där samtalet snabbt kommer in på det viktiga, där livshändelser får blandas med fantasier och berättelser och snudda lite vid skrivregler och dansa över till farhågor och förhoppningar och drömmar.

Förra veckan var fylld av sådana möten. En fika som gled över till en lunch med Slaktar-Stina som jag hade glädjen att lära känna på Anna Hellqvists skrivspa i somras. Som också drömmer om och jobbar för att skriva och att bli läst. Som bor rätt så nära, så att vi helt vanliga onsdagsförmiddagar kan träffas och prata och prata och prata tills hjärnan är uppfylld och uppfriskad.

Och helgen var en skrivhelg i Falun tillsammans med Nina och Maria som jag lärde känna på Textlabbet på Bona som vi alla gick för att jobba med vårt skrivande. Från det att vi sågs på fredagskvällen till att vi sa hejdå på söndagseftermiddagen pratade vi. Om våra manus, om livet, om det som är lätt, om det som är svårt. Och skrev en del. Och pratade om det vi just skrivit. Och om det vi drömmer om att skriva.

Ensamheten framför texten finns. Men för mig har skrivandet också lett till starka och viktiga möten, med öppenhet och nyfikenhet och värme, som utvecklar och stärker mig.

2016-11-19-12-04-26-1
Stor pepp inför skrivstart på lördagen

 

 

2016-11-19-16-56-42-2
Vackra dalahästar på Dalarnas museum
2016-11-20-11-08-23
Biblioteket i Falun, otroligt snyggt

 

2 thoughts on “Att få prata skrivande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *