Hemma igen

Hemma igen

Nu är jag hemma igen. Det var fina dagar i Stockholm trots allt, och det kändes som att något saknades när måndagen startade. Efter en stund kom jag på vad det var – den där känslan av stress och intensitet i stan ger mig en känsla av meningsfullhet. Och den finns ju inte här.

Men det är en tom meningsfullhet, att vara fullbokad och efterfrågad varje sekund ger inte mycket tillbaka. Och jag jobbade mig trasig när jag sökte den meningsfullheten.

Den här veckan har ändå varit full av jobb. Jag ägnar mig åt underkonsulteri och skriver en rapport, och jag ska boka in en intervju för en artikel åt ett annat företag. Samtidigt som jag byter texter med skrivvänner.

Jag saknar min egen text dessutom, det är fortfarande en del större saker jag vill göra med den. Just nu blir det mest anteckningar, och lite småpill i texten, men snart ska jag ge mig utrymme att jobba mer fokuserat med texten.

Så arbetsuppgifter finns, i alla fall just nu. Men här äter jag frukost på trappan och lyssnar på vår lilla källa som porlar och på forsen nedanför backen. Och jag tar eftermiddagspromenad och tittar efter svamp i skogen. Klipper gräsmattan och räfsar löv. Och ikväll gjorde vi safari. Vi hoppades på älgar, men det blev rådjur och en groda. Och en nästan fullmåne.

Så här hemma finns tiden för upptäckter, för att andas och för att tänka. Precis det jag hoppades på.

2016-09-14-19-50-07

Livrädda (eller nyfikna) rådjur och onyfiken (eller livrädd) groda

2016-09-14-20-07-00

2 thoughts on “Hemma igen

  1. Åh så skönt att läsa din text. Känner igen det där med hetsen och stressen. Även om det inte blev älgar så blev det i alla fall några djur. Själv sitter jag på trappen och spanar på grävlingar som letar äpplen i vår trädgård. Katterna har jag stängt in för säkerhets skull.

    1. Vilken fin stund på trappan Anna! Det är något fint med djur som lever sina helt egna liv på gränsen till våra.

      Vi hade besök av en liten åttamånaders katt häromdagen. Den showade med hiskliga attacksprång genom gräset, stannade en sekund vid min framsträckta hand och nosade, och så for den vidare, utforskande grannskapet. Så underbart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *