Författare?

Författare?

En närstående berättade för mig att ”Det är ingen som ser dig som författare, Kerstin, bara du själv”. Eftersom det inte kom apropå någonting blev jag ställd. Jag mumlade något om att jag nog inte heller riktigt ser mig som författare.

Det har jag grubblat på sen dess. Först varför hon berättade detta för mig. Om det var Jante, att jag inte ska gå runt och tro att jag är något. Eller om det var någon form av omtanke, att jag ska veta hur omvärlden ser på mig. Eller så hade jag utan att märka det suttit och brett ut mig om skrivande och sagt sånt som ”Vi författare, vi tycker si och så”. Men det borde jag kommit ihåg tror jag.

Rätt många skulle hålla med henne. Sveriges författarförbund skulle till exempel inte välkomna mig som medlem. De har som krav att man ”har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet” och det har jag ju inte gjort.

Sen finns det de som inte håller med henne, som barnen jag hjälper med läxor varje måndag. ”Visste du att Kerstin är författare” kan de säga till varandra. Och jag brukar säga ”Nja, jag har ju inte direkt gett ut någon bok, men jag skriver på en som jag hoppas ska bli något”. Där brukar de tappa intresset, rycka på axlarna och säga ”I alla fall, Kerstin är författare”.

Och jag tänker att de kanske har rätt. Jag kommer kanske aldrig få någon bok publicerad. Men att skriva skönlitterärt, utifrån mitt eget huvud, känns mer helgjutet för mig än något annat jag har gjort i mitt liv.

Något händer i mig när jag skriver. Med hur jag ser på världen och hur jag tänker. Att få formulera, utveckla, skapa.

Förhoppningsvis kommer min omgivning en dag se mig som en författare. Men det viktigaste är ändå att jag står för att jag vill vara författare. Jag vill skriva, helst hela tiden. Och just nu strävar jag på för att det ska bli så.

8 thoughts on “Författare?

  1. Tänk att jag kände mig så ensam i den här frågan, jag har också väldigt svårt att kalla mig författare så jag tar till ordet hobbyförfattare istället….mest för att jag inte vill skryta eller så. Jag har faktiskt skrivit min mening kring den här frågan på min blogg, så om ni vill så kika in där för att se om ni håller med.

    Jag har också diskuterat kring den spännande frågan kan alla skriva en bok?? Här har jag tagit hjälp av mer erfarna författare för att få deras syn på frågan men min åsikt har jag laddat upp på bloggen också.

  2. Åh vad jag känner igen mig! Jag tycker vi bildar en alldeles egen författarförening, så kan vi sitta tillsammans och vara precis så författiga (blev det en ordvits av det där?) vi vill och är!

  3. Märklig sak att säga, men intressant fråga.

    Om man, säg, brinner för bilar och har det som sitt allra största intresse. Samlar på dem, åker runt världen över till bilmässor, bilskrotar och vad man nu kan tänka sig. Och sen leder allt detta till att man faktiskt ger ut två böcker på temat. Är man författare då?

    Eller om man går prästutbildningen men är en helt kallsinnig ateist som bara tycker utbildningen verkar skoj och jobbet soft. Är man präst när man är klar? Även om man sadlar om och blir fältbiolog?

    En segelflygare jag känner brukar säga att han är pilot. Han jobbar inte som pilot, men han är det.

    Exemplen är förstås lite fåniga. Men det är spännande att fundera på vad det är som gör en till den man är. Jag tror att mycket handlar om dedikation. Hur mycket av din tid, energi och tankekraft lägger man på något.

    Oavsett om du jobbar som författare eller inte, om en stor del av din tid kretsar kring skrivande är du en författare. Bilälskaren är däremot en bilälskare.

    1. Jag tror att du har rätt på många sätt. Vad fint med segelflygaren som ÄR pilot, alldeles oavsett vad han jobbar med.

      Sen började jag tycka lite synd om bilälskaren. Han kanske känner sig som en författare, också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *