Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 januari 2016 – Kerstin Beckman

Månad: januari 2016

Skriva om sig själv eller hitta på?

Jag borde skriva på mitt projekt just nu. Jag vill ju utnyttja varenda sekund av det här året på Bona. Trots det går skrämmande mycket tid åt att bara stirra på manuskriptet, eller att undvika det genom att nästan panikartat fly in i bloggar, artiklar och annat som kan skydda mig.

Det är tufft att skriva. Mitt medvetande bråkar med mig, protesterar på alla möjliga sätt. Den försöker hota mig och skrämma mig, förödmjuka mig och retas med mig.

Jag försöker hantera tankarna allt eftersom de kommer. Tanken ”Varför ska just jag lägga tid på att skriva? Varför inte låta de som kan göra det och istället ägna mig åt något nyttigt och inkomstbringande som alla vettiga människor i världen?” försökte jag länge muta med lite olika trix. ”Det är tillfälligt” sa jag till den tanken. ”Jag ger det en period nu, och så får vi se.” Det funkade sådär, nu säger jag istället ”Jag vill. Jag gör det här för att jag vill. Jag måste få prova något som jag så länge drömt om. Just nu har jag möjlighet att göra det, och det är jättelyxigt.” Den tanken har jag alltså nästan helt klarat av.

Så nu försöker medvetandet komma på nya tankar att störa mig med. Den senaste är ”Hur kan du skriva om något du hittar på? Vad vet du om den tillvaro du skriver om, du har ju inte direkt upplevt den själv?” Och där är jag svarslös. Jag vet att väldigt många människor skriver om saker de inte har upplevt själva, tack och lov, men kan JAG det? Hur ska jag kunna ge röst åt helt andra människor med helt andra erfarenheter än mina? Borde jag det? Eller borde jag ägna mig åt att skriva om mig själv?

Fast jisses vad jag inte vill skriva om mig själv. Skrivandet är inåtblickande nog som det är, det skulle kännas fullkomligt syrelöst.

Det är nog det jag får svara mitt medvetande. Min påhittade berättelse om mina påhittade personer är vad jag behöver skriva just nu. Att hitta på ger mig en distans som släpper in nytt syre till mig själv.

Dåligt snusk för en tonåring

Jag har bara läst första delen av Grottbjörnens folk. Min moster fick syn på att jag läste den och förbjöd mig att läsa de övriga tills jag fyllt femton. Jag nickade snällt, och så läste jag Vindsträdgården av Virginia C. Andrews (och de påföljande böckerna), Barbara Cartlands alla romantiska böcker i historisk miljö (de hade rätt oexplicita sexskildringar, så de var lite tråkiga), Pärlor av Celia Brayfield och Lace av Shirley Conran istället. Jag kom aldrig tillbaka till Ayla.

Det jag lärde mig om sex och relationer i de här böckerna var:

  1. Kvinnor är i princip barn tills de upptäcks och formas av en erfaren man. (Cartland)
  2. Kvinnobarn är ljuva och rättrådiga. De stammar ofta, vilket den erfarna mannen tycker är sexigt, eller så är de lite lagom ilskna av sig, fast ändå underlägsna mannen (Cartland)
  3. Det är bra/nödvändigt med en rejäl skillnad i ålder och erfarenhet (mannen ska SJÄLVKLART vara äldre och erfarnare) (Cartland/Conran/Andrews/Brayfield)
  4. Kvinnor kan möjligtvis känna någon sorts sexuella känslor, men de vet inte hur de ska hantera dessa eller njuta om de inte får lära sig det av en man (Cartland/Conran/Andrews/Brayfield)
  5. Det är kanske inte bra när bröder våldtar sina systrar, men det kan ändå vara inledningen på en livslång, mycket erotisk relation (Andrews)
  6. Om en kvinna är oerhört sexuellt tilldragande kan hon egga upp en man så mycket att han blir tvungen att våldta en annan kvinna (Conran)
  7. Barnet som föds till följd av detta övergrepp kommer att bli översexualiserad. Redan som barn kommer hon att bli porrstjärna/erotiskt föremål, och hennes sexighet gör henne till en skandalös och populär person som vuxen (Conran)
  8. Risken är dessutom stor att hon  kommer att ha en erotisk relation med sin far (Som alltså våldtog hennes mor en gång i tiden. De vet inte att de är far och dotter, då hade de eventuellt inte haft en erotisk relation.) (Conran)
  9. Kvinnor som klär sig utmanande blir våldtagna, för de ”ber om det”. Om kvinnorna ”hämnas” genom att på dejten dagen efter vara osminkade och ha vardagskläder kan de få dunderbra sex av samma man (Andrews)

Det är ungefär tjugofem år sen jag läste böckerna, så jag vet inte om mina minnen stämmer. Uppenbarligen var Lace en skildring av kvinnlig njutning för vissa, även om jag mer minns prinsens våldtäkt.

Jag är tacksam att 50 shades inte fanns då. Med min track record hade jag definitivt slukat den, och min unga hjärna hade fått ännu mer bränsle till idén att mannen tar sex och kvinnan ger sex.

Jag vet inte hur stor påverkan mina läsval fick på mina livsval, men nog hade det funnits en poäng att läsa mer böcker där kvinnor njuter och tar för sig, och färre som de här. Så det här var böcker med dåligt snusk för en tonåring.

Nu ska jag fundera lite på om jag minns några böcker från mitt tonår där sex och relationer skildrades på ett mer positivt sätt.

Vita kränkta män

Efter händelserna i Köln och Kalmar och Kungsträdgården har det ju blossat upp ett flertal debatter som på olika sätt berör övergrepp om kvinnor.

Jag tycker att det verkar finnas två huvudspår i debatterna. En som utgår från att problemet är när främmande kulturer krockar med den kvinnosyn som finns i Sverige och Europa. Och en där framför allt kvinnor vittnar om de övergrepp de har utsatts för genom livet, där de lyfter att problemet inte verkar vara ett kulturellt utan snarare handla om mäns våld mot kvinnor.

De två spåren krockar med varandra, som man kan se i Ann Heberleins facebook-inlägg den 12:e januari.

Jag tycker att det är svårt att ha några åsikter om någon av de ovanstående exemplen än så länge. Det är ännu inte utrett vad som egentligen hände och vilka som låg bakom dåden, så vitt jag förstår är det fortfarande mest rykten och indicier.

Det finns däremot frågor som definitivt går att prata om.

Kulturer förändras. Det går att påverka hur de ska förändras. Det är Sverige ett bra exempel på. Under lite drygt min livstid har stora juridiska framsteg gjorts för kvinnor och HBTQ-personer, från aborträtten 1974 till det borttagna sterilisteringskravet vid könskorrigering 2013 till rätten för ensamstående att insemineras 2016.

Det har också skett en attitydförändring kring till exempel sexuell läggning eller att vara en heltidsarbetande mamma eller föräldraledig pappa. De här förändringarna är ingen slump utan resultatet av ett medvetet arbete.

Det betyder också att kulturen i Sverige kommer att förändras även i fortsättningen. De som är oroade för förändringen, till exempel hur synen på jämställdhet kommer att se ut, kan med fördel engagera sig för att skapa en positiv förändring. Det finns massa sätt att engagera sig. En bra start är att prata med de som idag är mest utsatta och diskutera deras behov. Och hint: de mest utsatta är INTE vita kränkta män.

Vilket tar mig till den andra frågan som går att diskutera nu, idag. Nämligen sexuella övergrepp. I dagens DN Åsikt finns en debattartikel om att vara vit, kränkt man. Författaren Johan Wikström berättar att han är en fin man som på alla sätt han kan komma på verkar för jämställdhet. Han har blivit extra fin sen han blev pappa till två döttrar. Men han upplever att han behöver ta ett kollektivt ansvar för det gruppen män gör mot gruppen kvinnor, och det gör honom osugen på att jobba för jämställdhet.

Tyvärr gör han ett enormt fel, ett fel han måste lära sig att hantera, om inte annat så för sina döttrars skull. Nästan alla kvinnor har någon gång i sitt liv blivit utsatta för sexuella övergrepp i någon form. Övergrepp där den kroppsliga integriteten har kränkts. Ofta är det män som står för övergreppen.

Vi måste kunna prata om dessa övergrepp.

Ni män som känner sig kränkta, ledsna, kollektivt bestraffade på grund av kön: bit ihop och lyssna. Tänk på att de utsatta kvinnorna är kränkta, ledsna och kollektivt bestraffade på grund av kön. Och att följden av ett sexuellt övergrepp kan vara allvarliga, med en minskad känsla av eget värde, svårigheter att sätta gränser, skam och skuldkänslor, depressioner, rädsla att röra sig i miljöer som du som man utan problem tar dig runt i. Och ibland fysiska men, svårigheter att njuta sexuellt och andra skador på kroppen.

Alla håller med om att det är fel med sexuella övergrepp. Men då måste vi börja lyssna på de som utsätts. Säga att det du var med om inte är okej. Lyssna på deras känslor, oavsett om det är ilska eller sorg eller skam.

För Johan Wikström och alla ni andra som tycker att den här debatten är jobbig: Vad är viktigast? Dina ömtåliga känslor eller känslorna hos de som faktiskt har blivit utsatta. Hur kan du hjälpa bäst? Genom att stänga dina öron för det människor vittnar om eller genom att lyssna och reagera?

 

Bitterhet

Jag hade en skrivkursare som jobbade med en olycklig kärlekshistoria. Hen tyckte rätt illa om sin ena person, men för att inte vara orättvis så framställde hen båda personernas dåliga sidor med större entusiasm än deras goda sidor. Det blev svårt att tycka om kontrahenterna.

Texten var skriven med en eftertankens kranka blekhet. Sådant som i stunden säkert kändes rimligt men som i efterhand legat som gruskorn i hens skor fick ta stor plats. Det var oerhört lätt att förstå varför det tog slut, och oerhört svårt att förstå varför det någonsin blev en relation.

Historien skulle handla om orimligheten i en del relationer, och jag tror att författaren skulle slagit ifrån sig om man tagit upp bitter-ordet.

Och det är ju inte konstigt. Att vara bitter är fult. Man ska släppa och gå vidare. Det finns psykiatriker som vill identifiera bitterhet som en psykisk störning. Det är väldigt lätt att hitta historier om duktiga personer som inte låtit bitterheten få överhanden. I en artikel i Mama kan man läsa om Kevin som nästan dog av sin bitterhet. (Jag skulle i och för sig säga att Kevin nästan dog av att utsättas för långvarig rasistisk mobbning.)

Jag har haft en del dåliga erfarenheter i mitt liv, en del jobb, en del i relationer. I höstas märkte jag att jag var förbannad på något som jag tyckte att jag borde ha lagt bakom mig vid det laget. Jag blev rädd, man vill ju inte vara bitter. Man vill ju inte vara den som går och ältar. Men istället för att bara släppa tankarna och förlåta, något jag försökt fram till dess, så tillbringade jag en kväll tillsammans med en som delade samma erfarenheter som jag. Vi pratade igenom våra erfarenheter och fick bekräfta hur orimliga och destruktiva de hade varit. Först efter det kunde jag släppa ilskan på riktigt.

Det får mig att fundera på om det inte är värdefullt att ventilera sin ilska ordentligt innan man släpper den. Som Christina Herrström skriver i M Magasin, att faktiskt våga vara jävligt bitter på skit som har hänt och skit som händer. Då har man dessutom en chans att lära sig av det som har hänt, och kanske hjälpa andra att inte hamna i samma situation som en själv.

Och det får mig också att tänka på hur min skrivarkompis text hade blivit om hen hade släppt fram bitterheten ordentligt. Om hen hade frossat i ilskan över att ha lagt tid, pengar och känslor på nån som hen inte borde lagt tid, pengar och känslor på, varit riktigt efterbitter. Lustfyllt förbannad och hämndgirig.

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑