Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 november 2015 – Kerstin Beckman

Månad: november 2015

Sentimentalitet av vikt

I veckan fick jag en utmaning på Facebook. Jag skulle lägga upp fem bilder på mig själv som var mer än femton år gamla. I garderoben har jag en kartong med foton, en guldgruva för den nostalgi en sån här utmaning är. Där finns foton från mitt unga liv, från när jag var en glad och arg liten bebis tills jag har flyttat hemifrån och känner mig vuxen på alla sätt.

Det var rörande och roligt att se de där gamla korten, och en glädje att lägga upp dem. Bebisbilderna gillades, och när jag blir äldre dyker vänner upp. En del har jag fortfarande kontakt med, medan andra har försvunnit iväg åt olika håll. Och jag inser att jag alltid har sett yngre ut än jag är.

Men det som är sorgligt att tänka på, är att jag under så stor del av mitt liv jag har funderat över min vikt, ofta så mycket att jag har hatat min kropp, att jag har hatat att jag inte har klarat av att vara smalare än jag har varit. Jag har gått upp och ner, vägt för mycket och vägt lagom, men så gott som alltid tyckt att jag har varit för stor.

Jag 17 år. Så många gånger jag har sett på det här kortet och funderat på tjockleken på mina ben jämfört med de andras.

Jag 17 år. Så många gånger jag har sett på det här kortet och funderat på tjockleken på mina ben jämfört med de andras.

Och även om personer som till exempel Katrin Zytomierska nog skulle säga att det var en bra motivator att gå ner i vikt så vill jag inte ha det så. Jag vill inte lägga mer tid på att fundera på min vikt eller tycka illa om min kropp eller mig själv. Det finns inte riktigt tid till det.

Jag är glad att jag fick tillfälle att dra fram mina gamla kort. Men jag är ledsen när jag tänker på hur många gånger jag har tittat på de här och andra och grubblat på min vikt, när jag istället hade kunnat tänka på de möten och händelser som jag har upplevt.

Jag 19 år. Ett av mina favoritkort på mig själv

Jag 19 år. Ett av mina favoritkort på mig själv

 

Paris. Och Beirut. Och Trollhättan. Och hela världen.

Mörkret vill verkligen inte släppa, vare sig höstens eller världens. Det känns som att tyngd efter tyngd efter tyngd staplas på varandra. När jag vaknade i lördags morse till nyheterna om attacken i Paris kändes det som att mörkret sträckte ut sig ännu mer över världen.

Paris som vi besökte för bara några månader sen, vi klagade över turisterna och värmen och längtade tillbaka till Bordeaux och Pyrenéerna. Och sa att vi borde åka tillbaka under hösten, när det är svalare och lugnare.

Men istället blev det chocken över dådet vi fick. Rädslan över vad det här kommer att innebära för alla asylsökande som söker efter trygghet. Oron för att det kommer att leda till ännu mer stridigheter i världens redan sargade områden. Ännu mer mörker.

Sen i fredags har det kommit upp så mycket åsikter och påståenden. Om att sätta Frankrikes flagga eller inte på sin profilbild. Om Åsa Romsons twittrande. Islamhat och rop på krig. Rasism.

Och samtidigt kommer ännu fler berättelser om det som gör ont. Rapport efter rapport om båtflyktingar som drunknar när de försöker ta sig över Medelhavet, afghanska pojkar flyr för att inte bli värvade till krig och misstänkliggörs när de kommer hit, terrordåd i Beirut. All smärta som måste bli sedd. 

Jag försöker hitta de röster som ändå kan ge mig lite kontext, lite lugn i mörkret, såna som manar till enighet och öppenhet. Jag hoppas att de har rätt.

Jag läser en dikt av den somalisk-brittiske poeten, Warsan Shire, som flera gånger delats i mitt flöde.

later that night
i held an atlas in my lap
ran my fingers across the whole world
and whispered
where does it hurt?

it answered
everywhere
everywhere
everywhere.

Att jag aldrig lär mig!

Det finns dagar då jag i efterhand önskar att jag bara höll tyst, inte hade en åsikt, inte delade en artikel eller kommenterade någonstans. Då jag tänker att jag ska stänga ner mitt Facebook-konto, aldrig mer gå in på twitter eller diskutera någonting med någon någonsin igen.

Dagar när jag är känslig som en fiolsträng.

För det mesta anstränger jag mig så mycket jag kan. Jag försöker kolla källor, försöker tänka igenom, försöker uttrycka mig trevligt och korrekt.

Men så kommer den där dagen när tillvaron blir en perfekt storm av känslighet och lättretlighet och människors inte alltid genomtänkta sätt att diskutera.

Efter såna dagar är det som när man har en baksmälla, det finns liksom ingen annan att skylla på än sig själv. Hade jag inte haft en åsikt, kommenterat, läst och så vidare så hade jag ju inte fått arga svar. Å andra sidan tycker jag ju att det vore riktigt synd om jag inte diskuterade och argumenterade. Och jag vill ju höra andras argument och tankar.

Men jag önskade att jag kände igen vilka dagar som är diskussionsdagar och vilka som är hålla-sig-ifrån-internet-dagar i förväg. Så att jag inte satt med min diskussionsbaksmälla och kände mig både uppretad och ledsen i en oskön kombination.

Fast å andra sidan måste jag säga att sociala medier är rätt oförutsägbara. Något som för mig känns rätt oproblematiskt och icke-provokativt kan uppenbarligen reta gallfeber på andra. Så kanske det inte går att lära sig, utan det kanske bara är att låta känslorna komma och gå, både mina och omgivningens. Och reta upp och retas upp för att ibland landa i enighet.

Kloka ord

Både Facebook och LinkedIn är alldeles för fulla med stämningsfulla bilder med kloka ord. Ganska ofta är det falska citat, som t ex att Shakespeare skulle ha sagt peppiga uttalanden om lycka.

quote-i-always-feel-happy-you-know-why-because-i-don-t-expect-anything-from-anyone-expectations-william-shakespeare-86-61-50

Tips: Shakespeare har inte sagt peppiga saker om lycka. I alla fall inte det här.

Fast ibland blir det väldigt roligt när man tänker på vad citatet skulle innebära. Som det här:

12190967_10153096259396512_2396132163416277773_n

Det jag läser när jag ser bilden är: Om allt känns motigt kan det hända att livet är på väg att skicka dig med huvudet före rätt in i nåt stort, som en älg eller kanske ett vildsvin.

Eftersom det är supersvårt att döda stora grejer med pil och båge, så är risken stor att du bara fastnar och bryts av, så förhoppningsvis kommer livet istället att skjuta in dig i något litet, som en fågel eller så.

 

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑