Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 oktober 2015 – Kerstin Beckman

Månad: oktober 2015

Inre demoner

Ludvika är en plats där det är svårt att undkomma sina inre demoner, sa en i vår nystartade bokklubb igår. Det finns inte mycket att distrahera sig med här, det går inte att shoppa bort sin ångest eller döva demonerna med konserter och utekvällar.

Skrivkurs jag går i höst låter oss prova på hur det är att jobba som författare = väldigt mycket egen skrivtid kombinerat med textrespons som får mig att svaja och tveka.

Ludvika och skrivkurs tillsammans är stundtals massivt, mina inre demoner får mycket utrymme. En av mina senaste demoner undrar om jag överhuvudtaget gjort något meningsfullt i mitt liv. Om jag skulle försvinna i morgon, skulle mitt liv ha spelat någon roll? Ibland är demonen jätteelak och säger att jag ju har ett rejält ekologiskt fotavtryck, så min blotta närvaro har ju gjort världen lite sämre.

Det är jobbigt, absolut, men demonerna finns ju där även om man fyller livet med distraktioner. I alla fall har de alltid följt mig. Men här och nu får jag en chans att faktiskt låta demonerna värka ut, ge dem lite proportioner.

Att jobba alldeles för mycket, stressa, shoppa och optimera boendet kan ge en känsla av mening, men det är en skör meningsfullhet. Här och nu får jag möjlighet att tänka tankarna hela vägen, faktiskt fundera över meningsfullhet och meningslöshet och vad livet egentligen är tänkt att innehålla.

Jag har inte kommit fram till några svar än, men jag har kommit fram till en viss acceptans. Och kanske är jag lite mindre rädd för demonerna nu när jag faktiskt blir tvungen att se dem i vitögat.

Få hjälp

Jag gjorde som jag nästan alltid gör med min skrivstiltje, jag försökte jobba fram en lösning, tänkte att om jag bara strävar på kommer allt att ordna sig. Det kommer att falla på plats, det är alltid svårt i början av ett projekt innan man fått ihop alla bitar.

Men vad jag än gjorde kändes det tilltrasslat, snårigt, långsökt och pressat. Jag kunde skriva små scener, men vad jag än började med kändes det som att jag landade längre bort från målet när jag var klar.

Till slut insåg jag att jag var tvungen att göra något mer radikalt, jag fick inte ordning på det på egen hand. Så jag stämde möte med min tidigare skrivlärare, åkte till Stockholm, till det fik där vi haft våra tidigare skrivträffar.

Det är spännande att åka till Stockholm nu, det känns lite semester och samtidigt så vardag. Och där på fiket fick jag prata igenom tankar och farhågor och frustration. Och jag fick förklara vad mina karaktärer har för betydelse och varför de är med i min historia. Och jag fick stöd i att bestämma att en av mina huvudkaraktärer och allt som har med henne att göra måste plockas bort från historien.

Så jag åkte från Stockholm med ett synopsis fullt av gapande hål, tre fjärdedelar av all text jag skrivit hittills överflödig och en fantastisk lättnad.

Orden har inte flödat fram sen jag kom tillbaka, men de har börjat sippra fram. (Jag vill egentligen använda engelskans trickle, för det ordet får mig att tänka på klart vatten över stenar, i fjällen eller i skogen. Och det är nog det vackraste jag vet.) Och jag tror att mina små rännilar av ord äntligen hör ihop, att de kan rinna samman dit jag behöver dem.

Vatten som tricklar över sten och höstlöv

Vatten som tricklar över sten och höstlöv

Skrivstiltje

Just nu står det helt still i mitt skrivhuvud. Jag tar fram mitt dokument, tittar på de scener jag har lagt upp, öppnar kanske en av dem och lyfter fingrarna. Och så blir det helt stumt och jag bara tittar på skärmen.

Eller så kämpar jag igång, försöker skriva något. Får ur mig en text, men så låter den inte bra. Språket är klumpigt, replikerna känns tillkämpade, miljöerna torftiga.

Jag försöker lura mig själv in i texten. Hittar på scener som kanske inte behöver vara med, men som hjälper mig att lära känna personerna. Men tyvärr genomskådar jag mig själv.

Risken är ju att grundidén inte är hållbar, att min historia inte räcker till.

Eller så är jag helt enkelt en dålig skribent. Jag läser Stephen Kings råd för skrivande. Många bra grejer, men min blick fastnar på det inledande citatet “I can’t lie and say there are no bad writers. Sorry, but there are lots of bad writers.”. Och varför skulle inte jag vara en av dem?

Kritik

Jag har många gånger funderat över varför en del kritik kan kännas så nedbrytande medan annan kan kännas uppbyggande och inspirerande, även om de egentligen handlar om samma sak.

Jag använder ordet kritik här, men menar kanske återkoppling/feedback. Någon form av omdöme på den du är eller det du har gjort.

Ibland när jag får kritik, lyssnar jag och tar till mig, medan jag vid andra tillfällen blir som en blöt trasa, så till den grad att jag skäms över min oförmåga att ta emot kritik som en vuxen människa. Till viss del handlar det säkert om dagsform, en del dagar är skalet skörare och ord går djupare in, till viss del att kritiken träffar en särskilt känslig nerv. Men jag tror också att det handlar om hur kritiken levereras och vad syftet är med kritiken.

Kritik behöver inte vara negativ för att kännas obehaglig. Även uppskattande ord kan levereras på ett sätt som gör ont. (Det är inte ett dåligt förslag, det tycker jag inte.) Det kan handla om något som är känsligt för mig, kanske någon egenskap som kan ses som positiv men som jag inte är bekväm med, eller som inte accepteras helt och hållet. (Det är så himla värdefullt att du är empatisk. Men du får inte ta åt dig så mycket.) Eller något som kan ses som positivt men som sätts i relation till något negativt. (Jag hittade ett kort på dig från för några år sen, och oj vad du var mycket tjockare då. Du är så himla mycket finare nu.) Eller bara creepy-grejer från personer som ger omdömen om saker de inte har med att göra. (Du är så himla fin när du sminkar dig, det borde du göra hela tiden.) Men ofta är kritiken bara negativ, fast ges kanske under förevändning att utveckla.

Klart man nästan alltid kan dra ut något lärorikt ur det andra säger, om inte annat kan man alltid lära sig något om den som ger kritiken. Men ibland bryter den som sagt bara ner.

Det allra viktigaste tror jag är att fundera på om det finns välvilja och intresse bakom kritiken. Har den som ger kritiken en genuint vilja av att förbättra det du gör eller den du är? Vill den uttrycka sig på ett sätt som gör det enkelt för dig att ta till dig kritiken?

Nästa man måste fråga sig är hur relevant kritiken är, och vad den faktiskt gör med dig. Stärker den dina goda sidor och styrkor? Hjälper den dig framåt i det du gör eller den du är? Eller hejdar den dig och stannar upp dig? Jag är övertygad om att alla människor har mycket gott att bygga på, och att man kommer mycket längre med att stärka det som är bra istället för att slå ner på det som är mindre bra. Så när fokus ensidigt ligger på det som är mindre bra är det svårt att utvecklas.

Och slutligen kan man fundera över hur mönstren ser ut. Vilken typ av återkoppling eller kritik brukar den här personen komma med? Hur brukar det kännas när ni har pratat. Verkar den positivt eller negativt inställd till dig? För är det mestadels nedbrytande och negativt, då är det nog inte en person att lyssna så mycket till.

Det gäller naturligtvis mig själv också. Jag vet att jag har gett dålig kritik, kritik som har varit nedbrytande och negativ. Det finns saker jag har sagt i mitt liv som jag verkligen skäms över och som jag önskar att jag bara kunde ta tillbaka. Och vid andra tillfällen har jag bara slarvat, varit dåligt förberedd eller formulerat mig klumpigt.

Men jag tränar och tränar – bygga på det som är bra och vara välvillig och intresserad. Försöka vara så tydlig så möjlig, så att det blir lätt att hänga med. Komma ihåg att det här är min tolkning, min upplevelse, och att det inte behöver vara allas upplevelse eller tolkning. Och när det funkar blir det så himla mycket roligare helt enkelt.

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑