Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-backup-history.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-updraftplus-encryption.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-manipulation-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-filesystem-functions.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-storage-methods-interface.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 Warning: include_once(): Failed opening '/storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/includes/class-job-scheduler.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/21/139021/pear/php') in /storage/content/21/139021/kerstinbeckman.se/public_html/wp-content/plugins/updraftplus/class-updraftplus.php on line 96 september 2015 – Kerstin Beckman

Månad: september 2015

Föräldraskap

Jag är 38 år och har av en mängd olika anledningar inga barn. Och är man 38 och kvinna och barnlös/barnfri har man varit tvungen att reflektera över föräldraskap många gånger. För oavsett om barnfriheten är självvald eller påtvingad är det inte norm, även om det är rätt vanligt. Ungefär var sjunde kvinna får aldrig barn, men jag känner ofta att jag ses som en ofullkomlig person eftersom jag inte har upplevt det fantastiska med föräldraskapet.

Att jag inte har barn har inte varit ett medvetet, genomtänkt val. Stundtals har frågan om barn varit det allra mest brännande i min tillvaro. Jag har gråtit, längtat och önskat. Jag har funderat på hur det skulle vara att skaffa barn på egen hand, åka till Danmark för insemination. Tänkt på hur det skulle vara att ha barn med en ovillig partner.

Och nu har tankarna aktualiserats igen. Polarn och Pyret har precis varit inblandade i en nätstorm. De engagerade bloggaren Malin Wollin som gästinstagrammare en vecka. Hon är fyrabarnsmamma, skriver humoristiska betraktelser av sitt liv i Kalmar. Jag tror att tanken var att hon skulle lägga ut bilder av sina aktiva barn klädda i PoP-kläder.

Valet av Malin möttes av stora protester. Hon har i flera krönikor argumenterat mot donerade könsceller, särskilt i samband med ensamstående kvinnor som skaffar barn genom insemination. Hon har bland annat skrivit Barn ska komma från kärlek. Till varandra, inte till barnet. Kärleken till barnet får man på köpet och pratar mycket om rätten att känna till sitt ursprung.

Efter ett kort övervägande valde Polarn och Pyret att avsluta samarbetet. Malin Wollin har lämnat ett förtydligande (hämtad från Cissi Wallins blogg).

 

IMG_0143

Malins förklaring väcker så många tankar hos mig, framför allt att hon framställer det som så enkelt att skaffa barn med en killkompis eller ett annat par. Det finns fina exempel på det, men det är verkligen ingen lösning som passar alla. Ett lesbiskt par som vill skaffa barn av kärlek till varandra kanske inte vill dela barnet med en utomstående, hur god vän denne än är.

Och pratet om rätten till sitt ursprung förvirrar mig också, särskilt att hon sätter det i samband med just ensamstående mammor. Frånvaron av kunskap om ursprung är densamma om ett heterosexuellt par får en spermadonation för att kunna få barn som om en ensamstående kvinna får det. Så samma sak gäller vid all befruktning med hjälp av donerade könsceller, oavsett familjesituation.

I en krönika från i våras skriver Malin:

Det kanske är dags för mammor som blir föräldrar på egen hand och väljer bort pappan till barnet att ta till sig av synpunkterna kring deras val istället för att sparka och slå och kalla det för fördomar.

Och det är nästan det här som får mig att reagera starkast. Jag lovar och svär att som vuxen kvinna utan barn är du tvungen att fundera över dina val kring familjebildning. Du får frågor, kommentarer, blickar. Du är mycket medveten om att ditt val, oavsett om det är att skaffa barn på egen hand, skaffa barn med en tillfällig partner eller att inte skaffa barn alls, alltid kommer att jämföras med mamma, pappa, barn och alltid ses som ett sämre alternativ.

Det är inte alltid den optimala situationen uppstår, kärlek och lycka och ett sprattlande litet knyte att manifestera den där kärleken och lyckan med. Och ibland är kärleken till ett barn viktigare än kärleken till en partner. Befinner du dig i närheten av en person som gör det valet är det enda medmänskliga du kan göra att stötta den personen i dess föräldraskap. Och befinner du dig på avstånd kan du lika gärna hålla dina tankar för dig själv. Särskilt om dina källor är Jag själv. 

Spåren efter andra

Jag letar nästan alltid efter spår efter andra när jag är på nya platser. Som när jag var i Bordeaux i somras, där min ena syster bodde under en period. Försökte få syn på hennes drygt tjugoåriga jag runt om i staden. Och även om jag inte visste vad hon brukade göra eller vara så blev det som en liten hälsning från förr, en vänlighet.

Det finns ju alltid spår och minnen, även om de ibland är svåra att få syn på, så ombyggda och bortsorterade som de ofta är. Eller nogsamt konserverade och frysta i tiden, som museilägenheter och minnesmärken, där det kan vara nästan ännu svårare att se dåtidens spår. Den tidens liv var ju som vårt, fyllt av liv. Inte uppställt, kallt och tomt. Nånstans hördes det ju röster, lagades mat, sovs och fjärtades.

Men trots det hoppas jag alltid att få en glimt av människors liv i en annan tid, fundera över vad som var likt och vad som var olikt. Och ibland ilar det till, någon form av igenkänning vaknar.

Jag var i Kenya förra hösten, och vi var en hel del i Great Rift Valley. Jag var förväntansfull för det, att komma till platsen där människan började bli människa. Skulle det gå att känna en tillhörighet där, så långt från min vardag. Och det är en magisk plats, med en himmel som sträcker sig oändlig, ett ljus som liksom finns överallt, och ett vildliv som är ofattbart och så närvarande. Jag rös och njöt. Men så fick jag veta att vid den tiden människan började finnas var klimatet fuktigare och kanske kallare (eller om det var varmare). Det var i alla fall mycket fler sjöar, mer träd och väldigt mycket mer mygg. Så det var nog inte så mycket jag kände igen.

Men jag tänker fortsätta leta efter spår, små minnesfragment från en annan tid.

Elefanter på savannen

Drömmar och snirkel

Det är märkligt hur snirklig tillvaron är. Den här våren var mörk på så många sätt. Jag tänker på den ibland, ibland drömmer jag mardrömmar. Inte såna där man vaknar med ett skrik och bultande hjärta, med svetten rinnande. Utan såna med stress och obehagskänslor, med oro och lite ledsenhet.

Och jag är fortfarande ledsen för det jag inte orkade med. För att jag hade så svårt att tänka på något och någon utanför mig själv. Och lite svårt att tänka på mig själv också. Det var svårt att se det då, men nu när jag kan se kontrasten märker jag det.

Jag har ju gjort om det mesta i tillvaron nu, för att inte komma tillbaka till den här våren. Jag har gett mig själv en termin på en skrivkurs och en kajak. Och lyxen att inte bo i Stockholm längre. Och hittills har det varit bra, jag stannar upp ibland och märker hur mina tankar rör sig på ett annat sätt. De tänker färdigt, tänker ett varv till, landar någonstans. Vad det kommer bli på längre sikt vet jag ju ännu inte, men just nu är det njutning att bara få tänka färdigt.

Jag vet inte om alla snirkligheter var nödvändigt för att ta mig dit jag är nu. Men kanske var de det, och kanske kan jag slippa de där stressande drömmarna om jag accepterar det. Men just nu är jag bara glad att jag börjar kunna se mig omkring igen.

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑