Tystnaden

Tystnaden

Varje kväll när jag går och lägger mig trängs idéer i mitt huvud, den ena bättre än den andra. Jag tänker ut inledningar, fortsättningar, intriger och karaktärer. Det fortsätter in i drömmarna, varje natt händer hur mycket som helst i mitt huvud, och jag bara längtar tills jag får komma upp och skriva ner det.

Så är det dag. Och jag sätter mig vid datorn, eller tittar på telefonen. Får veta att vi är inne i jordens sjätte massutrotning. Att tredje världskriget har börjat smyga igång. Hör debattör efter debattör säga allt mer rasistiska saker. Samtidigt som situationen i till exempel Stockholms förorter verkar bli allt värre, där kvinnor inte får ha bara armar och unga män rekryteras till IS. Eller är det myter och överdrifter, vilket andra i mitt flöde säger? Och så läser jag om sexism så grov att jag blir chockad. Triggervarningar som utnyttjas för att censurera eller är det kanske för att förvarna och hjälpa.

Och så känns min hjärna full och överfull. Och alla mina egna tankar rätt meningslösa. För i de här förvirrade, arga och upprörda tiderna så hittar jag ingen stabil plats för mig själv. Vad borde jag göra? Ge mig ut och kämpa för medmänsklighet, omsorg om naturen och fred? Eller stänga ner flödet och strunta i världen, eftersom jag ändå inte kan göra något? Men jag vill ju veta.

Så blir jag trött. Och tyst. Och tankarna blir kvar i mitt huvud.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *