Månad: juni 2015

Hen

Idag hamnade jag i min kanske tvåhundrasjuttiosjätte diskussion om ordet hen. Så därför tänker jag nu göra en sammanfattning om vad jag tänker om det, och så tänker jag dela det om jag hamnar i den diskussionen igen.

  1. NEJ, hen är inte framtaget av en hemlig Genuskommitté bestående av Gudrun Sjödén-klädda radikalfeminister som har fått miljarder från den onda röd-grön-råsa röran för att utveckla sätt att utplåna alla könsskillnader och eventuellt också all glädje. (Här kan jag ha fel, om kommittén är hemlig så känner jag ju förstås inte till den. Men om jag har fel och den finns så vill jag gärna vara med! Fatta vilken maktkänsla!)
  2. Ett skäl till att hen har blivit så uppskattat är att det är ett praktiskt ord. Om du jobbar med informativa texter kommer du förr eller senare behöva skriva det extremt otympliga hon/han, vilket är fult och stoppar upp läsningen. Hen omfattar alla, och är fyra tecken kortare. Och NEJ, det funkar inte alltid att skriva den, personen eller något annan klumpig omskrivning.
  3. Könsidentiteten är inte binär. Alla känner inte att han eller hon passar för att beskriva dem. Det är bara att acceptera. Och det är helt ointressant om det är många eller få som identifierar sig som hen istället för han eller hon. Om någon ber om att omnämnas som hen, omnämn hen som hen. Det är INTE farligt, och det betyder ingenting för din egen könsidentitet.
  4. Ord speglar förändringar i samhället. Och ibland kanske de driver förändring i samhället också. Förändring är inte farligt i sig, och personligen tycker jag att förändring som innebär att du får vara friare i din könsidentitet är en bra förändring.
  5. Ord kan såra och skada. Jag tror på att alltid vara medveten om vilka ord jag använder och varför jag använder dem. Men det betyder inte att jag kommer avstå från hen bara för att en del blir illa berörda av ordet. Se varför i punkt 2 och 3.
  6. Språk utvecklas hela tiden. Om ett ord finns och används så är det en del av språket. Det finns inte meningslösa ord, för då skulle de inte vara ord.
  7. Bara för att ett ord finns behöver du inte använda det eller tycka om det. Jag har massa ord jag inte tycker om och inte använder. (Som bajsmacka, skitäckligt ord.)
  8. Om du blir illa berörd av ordet hen kan du använda den känslan för att försöka sätta dig in i hur det känns för de som blir kallade han eller hon mot sin vilja. Det är självklart inte exakt samma känsla, men det kanske ger en liten hint i hur det känns att felkönas av andra.Och slutligen:
  9. Hen tar inget ifrån någon, det tillför värde. (Om det nu inte finns en ondskefull genuskommitté som vill ta bort kön och glädje, men jag tror som sagt inte det.)

 

Tystnaden

Varje kväll när jag går och lägger mig trängs idéer i mitt huvud, den ena bättre än den andra. Jag tänker ut inledningar, fortsättningar, intriger och karaktärer. Det fortsätter in i drömmarna, varje natt händer hur mycket som helst i mitt huvud, och jag bara längtar tills jag får komma upp och skriva ner det.

Så är det dag. Och jag sätter mig vid datorn, eller tittar på telefonen. Får veta att vi är inne i jordens sjätte massutrotning. Att tredje världskriget har börjat smyga igång. Hör debattör efter debattör säga allt mer rasistiska saker. Samtidigt som situationen i till exempel Stockholms förorter verkar bli allt värre, där kvinnor inte får ha bara armar och unga män rekryteras till IS. Eller är det myter och överdrifter, vilket andra i mitt flöde säger? Och så läser jag om sexism så grov att jag blir chockad. Triggervarningar som utnyttjas för att censurera eller är det kanske för att förvarna och hjälpa.

Och så känns min hjärna full och överfull. Och alla mina egna tankar rätt meningslösa. För i de här förvirrade, arga och upprörda tiderna så hittar jag ingen stabil plats för mig själv. Vad borde jag göra? Ge mig ut och kämpa för medmänsklighet, omsorg om naturen och fred? Eller stänga ner flödet och strunta i världen, eftersom jag ändå inte kan göra något? Men jag vill ju veta.

Så blir jag trött. Och tyst. Och tankarna blir kvar i mitt huvud.

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑