Kategorier
Böcker

Vacker skymningssång

Jag håller på att läsa Skymningssång i Kalahari av Lasse Berg, en bok om hur människan gick från att vara en trivsam, kringvandrande samlare som levde i små grupper till att bli krigande, förtryckande och bofast.

Lasse Berg utgår dels från den forskning som finns om människans allra första år för att måla upp en bild av hur arten människans liv var under de första 200 000 åren av sin förekomst, och hur det blev under de sista 20 000 åren, dels från hur bland annat San-folket lever i Kalahari idag. Eftersom jag inte har någon kunskap om den aktuella forskningen kan jag inte avgöra hur korrekt det han skriver är.

Men den bild han målar upp, å, den är så lockande. Han berättar hur människan är utvecklad för att leva i en gemenskap, ständigt småpratande och skrattande. Hur människan är unik i sin förmåga att leva sig in i en annan individs känslor. Och hur en av de viktigaste upptäckterna var när vi började tillverka oss väskor så att vi kunde samla ihop mat för att ta tillbaka till gruppen och dela det med de andra. Vi är helt enkelt generösa, hjälpsamma och schyssta.

Idén om den adrenalinstinne grottmannen som ger sig ut och jagar och beskyddar sin kvinna medan hon stannar hemma och vårdar totalsågas. Han skriver att även om fördelningen kanske var jagande män och samlande kvinnor så: ”Den som tror att det skulle kräva större mod och styrka att jaga antiloper med några spjutförsedda kompisar än att obeväpnad traska omkring och samla rötter, kanske kånkande på ett barn därtill, i ett afrikanskt landskap fullt av väldiga katter aldrig själv smugit på helspänn genom bushen.”

Han slår också hål på idéer om att kvinnor är vårdande och män är dåliga föräldrar, som till exempel Annika Dahlström har hävdat. I ursprungssamhället var barnen allas ensak, eftersom det behövdes en hel grupp för att barnen skulle överleva. Alla vuxna var med och tog hand om barnen, alla var delaktiga i vårdandet, även om barnet hade en närmare relation med sina biologiska föräldrar. Eftersom barnet är hjälplöst så länge, och kvinnor föder barn så tätt, är detta en nödvändighet för att barnen ska överleva till vuxen ålder.

Boken gör mig nyfiken på den här tiden, när människan blev bofast och radikalt ändrade sitt liv. Hur mycket av det vi tar som självklart idag är egentligen bara en några tusen år gammal vana?

 

2 svar på ”Vacker skymningssång”

Lämna ett svar till Lotta Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.