Månad: februari 2012

Kroppsideal

På 30-talet skulle man gå upp i vikt, skriver Huffington Post. ”Skinny” var ett glåpord och oerhört oattraktivt. Det fanns medel som hjälpte kvinnor att gå upp i vikt, ”utan motion eller överätning”.

Det känns ju med dagens ögon ovant med annonser för viktuppgång, men det är ju samma upplägg som idag. De tunna kristidskropparna dög lika lite då som de överviktiga välfärdskropparna gör idag.

Idag är väl hälsan det vanligaste argumentet för viktförändring. I de gamla annonserna kör de istället uteslutande på attraktionskraften. Tunna kvinnor lockar inga män. Alltså – se till att lägga på dig lite ”solid flesh”.

Det som förenar är kort sagt – du duger inte som du är. Förändra dig.


Vacker skymningssång

Jag håller på att läsa Skymningssång i Kalahari av Lasse Berg, en bok om hur människan gick från att vara en trivsam, kringvandrande samlare som levde i små grupper till att bli krigande, förtryckande och bofast.

Lasse Berg utgår dels från den forskning som finns om människans allra första år för att måla upp en bild av hur arten människans liv var under de första 200 000 åren av sin förekomst, och hur det blev under de sista 20 000 åren, dels från hur bland annat San-folket lever i Kalahari idag. Eftersom jag inte har någon kunskap om den aktuella forskningen kan jag inte avgöra hur korrekt det han skriver är.

Men den bild han målar upp, å, den är så lockande. Han berättar hur människan är utvecklad för att leva i en gemenskap, ständigt småpratande och skrattande. Hur människan är unik i sin förmåga att leva sig in i en annan individs känslor. Och hur en av de viktigaste upptäckterna var när vi började tillverka oss väskor så att vi kunde samla ihop mat för att ta tillbaka till gruppen och dela det med de andra. Vi är helt enkelt generösa, hjälpsamma och schyssta.

Idén om den adrenalinstinne grottmannen som ger sig ut och jagar och beskyddar sin kvinna medan hon stannar hemma och vårdar totalsågas. Han skriver att även om fördelningen kanske var jagande män och samlande kvinnor så: ”Den som tror att det skulle kräva större mod och styrka att jaga antiloper med några spjutförsedda kompisar än att obeväpnad traska omkring och samla rötter, kanske kånkande på ett barn därtill, i ett afrikanskt landskap fullt av väldiga katter aldrig själv smugit på helspänn genom bushen.”

Han slår också hål på idéer om att kvinnor är vårdande och män är dåliga föräldrar, som till exempel Annika Dahlström har hävdat. I ursprungssamhället var barnen allas ensak, eftersom det behövdes en hel grupp för att barnen skulle överleva. Alla vuxna var med och tog hand om barnen, alla var delaktiga i vårdandet, även om barnet hade en närmare relation med sina biologiska föräldrar. Eftersom barnet är hjälplöst så länge, och kvinnor föder barn så tätt, är detta en nödvändighet för att barnen ska överleva till vuxen ålder.

Boken gör mig nyfiken på den här tiden, när människan blev bofast och radikalt ändrade sitt liv. Hur mycket av det vi tar som självklart idag är egentligen bara en några tusen år gammal vana?

 

Ordning och reda

Nu har jag inlett min kampanj för att starta ordning och reda i tillvaron. Det första steget är att strukturera upp mina olika kommunikationskanaler.

Här kommer jag att skriva om det som intresserar mig rent generellt. Om mig själv, uppdrag jag kan ta och ämnen jag tycker är spännande. Det är också vad mitt twitterflöde @kerstinb handlar om.

Jag har startat en blogg hos IT i vården, Vård-IT för användaren. Där kommer jag skriva om eHälsa och innovationer i vårdområdet. Inom det innovativa vårdområdet är jag också involverad i Health 2.0 Stockholm. Det arbetet går att följa på facebooksidan och i twitterflödet @H2Sthlm.

Nästa ordning&reda-steg är att beskrvia vad jag kan ta för uppdrag i några korta ord. Det kommer inom kort.

© 2019 Kerstin Beckman

Tema av Anders NorenUpp ↑